BLÖDAREN (1983) Sverige, 80 minuter. Regi: Hans Hatwig.

Make your own damn movie!

Kusligt värre.

Tjejrockbandet Rock Cats är ute och turnerar i landsbygdens folkparker. På väg till ännu ett gig lägger deras turnébuss av mitt i de djupa västgötska skogarna. De bestämmer sig för att leta reda på en by där de kan få hjälp men på en övergiven herrgård i skogen lurar en förrymd mentalpatient (Åke Eriksson).

Blödaren, som man med medicinska termer kallar "efterbliven", är i alla fall duktig på att pynta.

Det var på tiden att vi såg den här gamla klassikern. Ända sedan vi såg bildreportagen i tidningen "OKEJ" förstod vi att detta måste vara en särdeles usel film. Det är självklart ingen slump att den fick så mycket uppmärksamhet i Sveriges då största poptidning eftersom regissören råkade vara chefredaktör på just den blaskan. I denna härliga tidiga 80-talsera när videovåld var något otroligt kittlande kände Hatwig att han absolut måste casha in och göra Sveriges första slasher. Och varför inte? Den gamle tysken var ju trots allt Sveriges mediakung på den här tiden. Nuförtiden är han mest aktuell med att försöka sälja in idén om att han upptäckt Hitlers aska...

En fin förfallen herrgård som numera är skändad och renoverad till golfklubb.

Det är verkligen inga överraskningar när filmen rullar igång. Precis som förväntat är det en otroligt lökig och oblodig historia. Det enda som kanske är lite förvånande är hur usla tjejbandet Revanch, som spelar rockidolerna i filmens orkester med det "ascoola" namnet Rock Cats, är. Eftersom det räckte att detta var Sveriges första "videovålds"-slasher och att Hatwig spred falska rykten om att Gene Simmons kanske spelade själva Blödaren så behövdes tydligen inget T&A, så filmen har egentligen inte ett skit att komma med...eller?

Japp, fluffiga pastellöronmuffar var da shit på den här tiden.

Nja, den har väl en viss charm ändå i sin totala uselhet. Åke Eriksson, som kanske någon känner till från bandet Attack som hade en brottarhit med "Oaa hela natten" men som vi mest älskar som den dubbelstampande trummisen i legendariska Wasa Express, springer omkring i en för liten läderoverall och avlivar folk. Spänningen är verkligen på "topp" när man ser honom tassa omkring i bakgrunden redo att slå ner på sitt byte. Bytena utgörs av svenska 80-talsbrudar med någon snubbe som undantag. Just tjejerna i sina gräsliga utstyrslar är väl det bästa filmen har att bjuda på. Själva Blödaren är kanske filmhistoriens minst skrämmande seriemördare och hans motiv är något oklara. Han tycks mest vara en jättebebis med smak för dödande - som då självklart sker off screen för att öka lamfaktorn.

BETYG: 2/7 Stark tvåa får vi väl säga. Vi hade tänkt nämna att det är ju verkligen ingen Blood Tracks (1985) men så ser vi att vi bara gett den rullen en tvåa också. Hur tänkte vi där? Det skänker verkligen tyngd till vår utgångspunkt att recensionen beror totalt på recensentens humör...

Blödaren sexar till det.

Man försökte desperat lansera tjejrockband på den här tiden. Kanske hade varit mer lyckosamt om de faktiskt kunde spela ordentligt?

Tonårspojkar i svensk håla X bryr sig i alla fall inte.

Hon har i alla fall hajat det här med rockposer och i sanningens namn är ju det trots allt viktigare än musiken.

Ascool crowd control.

Bondpojkar är överlyckliga över att få komma backstage.

Revanch (jo, med den stavningen) hette de på riktigt men Rock Cats låter ju tuffare...😏

Kanske inte klädda för succé men i alla fall för skogspromenad.

Vad är det där för progeriabebis?

Nalle ser tagen på sängen ut.

Man blir helt stel av skräck när man ser Åke smyga efter med sin barnvagn där i bakgrunden.

Tjejerna har fått tag på en porrblaska. Hur är det möjligt??? På den här tiden läste ju inte tjejer porr.🙀

Blaskan är mäkta populär. Värd att slåss om.

Åke försöker inta bandkollegan Cary Sharaf el Dins klassiska pose men har inte riktigt fått till knäböj och fotisättning.

Raunchigare (som det heter på svenska) än så här blir det inte. Lite troskant och vad man skulle kunna fantisera är majablad i käften.

Åke vill gärna spela en trumtrudelutt även i filmen. Tyvärr har han inget dubbelstamp här.

Åke var den som startade det här med selfies.

Här leker Åke "Ingen mamma men pappa och barn".

När man inte har the real thing à la Nalle Knutsson men är villig att kompromissa.

Vår hjälte är en cool snubbe. "Varför?" frågar ni er.

Jomen kolla in flätan!

Och den nötningen på jeansen!!!🍆💦

"Mannen på Taket" i Dr. Åkes tappning.

Men vad fan händer här?!😄🌈 #metoo

Fasa och skräck!

Medialegenden Hans Hatwig.

Gene Simmons lånar ut sitt namn till filmen. Men vänta nu...det är något så oerhört fel med "Gene Simmons" och "lånar ut" i samma mening.😐

Hijinks som aldrig var med i filmen. Den darlingen kanske de inte skulle ha dödat? Coolare än alla andra effekter i rullen.

Filmens inledning.

Hela rullen.

Vintage Åke - för att ni älskar trumsolon! Nåja, han försöker i alla fall göra det till underhållning.

Svensk rockskatt i form av Wasa Express. Så jävla asbra!

PS. That tagline though...Ja, ta en titt till  på omslaget. 😀