What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 15 januari 2018

BLACK SABBATH (1963) Italien/Frankrike, 92 minuter. Regi: Mario Bava.



Trippel färgkaskad

Boris Karloff hälsar er välkomna.

I denna antologi möter du Rosy (Michèle Mercier) som får hotfulla samtal i segmentet "Il Telefono". Du träffar Vladimir (Mark Damon) i "I Wurdalak" som bekantar sig med en familj drabbade av en mystisk hemsökelse. I "La Goccia d'Acqua" stiftar du bekantskap med sköterskan Helen (Jacqueline Pierreux) som är alldeles för klåfingrig.

Mario Bavas äckliga #metoo-ljus kladdar på Michèle Merciers vackra konturer.

Bava-festivalen på Udda Film fortsätter med denna klassiker med det inte alls passande namnet "Black Sabbath". På originalspråket heter den "I Tre Volti Della Paura" vilket betyder typ "skräckens tre ansikten" som då är en mer talande titel. Självfallet ville man slå mynt av och anknyta till succén Black Sunday (1960) Nåja, den nya exploativa titeln inspirerade åtminstone det coolt hårt rockande bandet Earth att sno detta namn och resten är rockhistoria.

Whut!? Om du har en het linje direkt till Superargo* behöver du väl knappast vara rädd? Om det inte är Superargo som terrorringer förstås...

Eftersom det är en antologi finns det ett knippe kortare filmer att ta ställning till. Ordningen på dessa skiftar beroende på vilken språkversion man råkar titta på och vi valde den italienska så först ut är "Il Telefono" som också är den klart svagaste av de tre (kanske därför man kastat om ordningen i den engelska versionen?) Rosy får ta emot terrorsamtal och galningen i luren vill mörda henne. Här kan man ana ett embryo till en giallo men Bava är här ännu långt ifrån att helt blomma ut i genren. Även om filmen är i vacker färg kan vi endast ana Bavas klassiska färgkaskader. Här i form av subtilare rim lights som t ex det violetta skenet som smeker den sexiga Merciers nacke. Som thriller känns segmentet föga spännande och slutet landar i ett stort "Jaha och?" då allt är väldigt förutsägbart och rätt dåligt genomfört storymässigt.

Denna okontrollerbara kåthet som driver män till...

Nummer två ut är den atmosfäriska "I Wurdalak" med den legendariske Boris Karloff i en av nyckelrollerna. Denne fungerar även som antologins presentatör så han dyker upp innan första segmentet och efter det sista. Denna historia tilldrar sig i odefinierat 1800-tal i lika odefinierat slaviskt land. Den unge greven D'Urfe stöter på ett halshugget lik och beger sig till närmaste gård där det visar sig att en dolk som suttit i likets rygg tillhör familjen på gården. Familjen lever i skräck för någon slags övernaturlig ondska och när den gamle patriarken, spelad av Karloff, återvänder hem vet man inte om denne fallit offer för denna ondska. I detta segment börjar det ta sig lite, särskilt när Karloff stegar in i handlingen. Här blåser Bava även på med sina färgade lampor och vi myser i hans krypta som målas i violetta och turkosa sken. Även om storyn även här är rätt förutsägbar har vi en större acceptans för detta då stämningen är så skön.

...mord!?

Bava sparar det bästa till sist och "La Goccia d'Acqua" levererar en genuint läskig paranoid stämning när en serie övertramp mot de döda rullas upp. Detta är verkligen en klassisk berättelse om vilket djupt vatten man ger sig in på om man stör de döda. Den har berättats i alla slags medier och former genom århundraden men Bava får till en riktigt fin personlig tolkning. Självklart badar allt i hans berömda ljus. Ett stort plus för den döda gummans ansikte. Trots den uppenbara fejkade 60-talskvalitén på denna mask är den genuint obehaglig. Det är bara något visst med ansikten på avlidna som dött av skräck. Det skickar kalla kårar längs ryggraden på den bäste.

BETYG: 4/7 Detta enligt logiken 3+4+5/3=4. En svag trea på första segmentet, en mysfyra på andra och en stark femma på sista.

Smakfull jävla ängel.

Där har vi en till. Vad håller det lilla aset i egentligen? En halv hantel eller en gigantisk shroom?

Lite giallo-tease.

Kåt man med strumpbyxefetisch. Ja, han vill nog mörda med dem.

En ung herre i "månskenet". Bavas lampor är som penseldrag på duken.

Boris ser lite blek ut.

Boris må vara creepy, men ungfan då?

Låt creep-a-palooza börja!

---

---

Boris är en riktig mysmorfar.

Inte sant?

Trädgårdstomtar är så klyschigt i trädgården.

Varför detta obehag unge man?

Aha! En fluktande wurdulak.

Boris kan inte hålla tassarna borta från den creepige lille pojken.

LOL. Morfar vill bara sitt lilla barnbarn väl.

En episk ritt!

Det är rätt! Disciplinera barnet ordentligt.

Den där klosterruinen ser bekant ut... Akta er för häxor fyllda av hål i ansiktet och hat i själen!

Kryptan har dock fått en svinläcker belysning.

Boris får en full färgbelysnings-facial av Bava.

När man ska hypnotisera någon hjälper det om man har lite film noir-ljus i ögonen.

Att flukta är underskattat.

Blås på stereon bara.

Crazy Cat Lady har enastående ljus i sin blygsamma lya.

Är allt okej med dig gumman?

Tänk att något så lökigt kan vara så creepy och episkt.

Hijinks med Boris och filmteamet.

Trailer

Hemsökelser

Karloff & co. tokar till det.

*Här kan ni se bildbevis på hur heta linjen till Superargo ser ut: Superargo vs. Diabolikus (1966) (8:e bilden uppifrån, exklusive postern)



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar