SUPERARGO VS. DIABOLICUS (1966) Italien/Spanien, 86 minuter. Regi: Nick Nostro.

Fuck Marvel!

Inom wrestling händer det att man ibland hjälper varandra att stretcha under match.

Den oövervinnerlige brottaren Superargo (Giovanni Cianfriglia) avbryter abrupt sin lysande karriär när han råkar döda sin motståndare i ringen. Hans gamle vän från armén vill hjälpa honom tillbaka till en meningsfull tillvaro och rekryterar honom för ett topphemligt uppdrag där hans extraordinära krafter kan komma till nytta.

...eller göra andra sexiga saker.

Vad får man om man byter ut James Bond mot Fantomen men skippar den senares outhärdliga moraliserande? Ja man får definitivt inte en film med Billy Zane i alla fall. Utan att ha sett herr Zanes tolkning av den maskerade hämnaren kan vi med översvallande självförtroende säga att denna film är ljusår bättre. En sådan skön mysmatiné när snön stilla faller utanför Udda Films fönster.

En kolaöverdos, mitt under match?

Vi har en superskurk i Diabolicus (Gérard Tichy) som tillsammans med sina underhuggare inte har långt till ett gapskratt när motståndare plågas eller dödas. Hans högra hand är en brutal dam (Loredana Nusciak) som piskar försvarslösa fångar med en passion utan dess like. Superargo själv är en riktigt stryktålig herre som inte tvekar att likvidera bovar i fantasirika overaller. På tal om klädesplagg så är ju Superargos kalsongoverall en fest för ögat med sin kombination av skrikrött med svart mask och lika svarta utanpåkalsonger i tangamodell.

Plötsligt blir det giallo!

Filmen är underbart 60-talistisk med sin färggladhet, semipsykedeliska titelsekvens och sköna orkesterjazz. Superargo utrustas förstås även med diverse påhittiga spionverktyg och precis som James Bond måste han ju ha ståndsmässigt färdmedel. Vrålåket i vår hjältes fall blir en Jaguar E-type. Vi kan inte ett skit om bilar men den fula bilen med världens längsta motorhuv känner vi i alla fall igen.

BETYG: 5/7 James Bond-entusiaster fnyser med all säkerhet åt denna semi-ripoff, vilket bara höjer vårt betyg ytterligare då det i vår mening är en briljant idé att utrusta spionhjälten med utanpåkalsonger och superkrafter.

Ascool titelsekvens.

En martinioliv? Nähejdu! En maskerad geigermätare.

En martini? Nähejdu! Snarare grogg.

LOL. Inte vilken heta linje som helst.

Ingen superskurk utan tillhåll i en skön grotta.

Locations, locations.

I Diabolicus supermoderna kontrollrum.

Diabolicus förstår inte riktigt varför Superargo har mask. Inte vi heller.

Kvinnors våld mot män.

Passionerad misshandel.

"Måste...slå och...slå..."

"Vill inte....sluta...slå..."

På ett ordlöst sätt mansplainar Diabolicus budskapet: "Besinna dig gumman".

Istället rostas Superargo.

Diabolicus har självklart även sin egen variant av Enhet 731*.

Underhuggarna kan inte sluta skratta när en människa förvandlas till bukkake-piggelin.

Death by studsboll.

Filmens korta HBTQ-ögonblick (om man bortser från den inledande brottningsmatchen).

Superargo kollar på snuffilm.

Superargo låter gärna MP40:n tala.

Se hur hon mikrolider av att just ha dödat någon.😄

Diabolicus har alltid nära till skratt.

Elmomentet är nog det enda Superargo skulle ha problem med om han ställde upp i Mästarnas Mästare.

Ett hångarv bakom den heltäckande rymdhjälmen...så när som på ett par små lufthål (!) framtill.

Trailer med italienare som vrålar "Superargo!" stup i kvarten.😃

Amerikansk trailer med en något mer sansad speaker.😕

Den svincoola titelsekvensen.

*Notorisk japansk enhet som utförde brutala experiment på krigsfångar och civila under andra världskriget.