What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 29 november 2017

FAKE NINJA TRAILER SPECIAL! (NINJA ELIMINATOR 1-4)



Ninja rules supreme!

Efter att ha kollat på Le Réserviste (2012) började vi sniffa runt lite efter andra produktioner Mathieu Berthon kunde vara inblandad i och upptäckte att världen är ganska liten. Vi hittade ett gäng fejk-trailers för fantastiska ninjafilmer och del fyra i denna serie har tydligen ovan nämnde regissör varit med på. Detta i samarbete med filmkollektiven Les Enfants Terribles och RKSS. Det är med sistnämnda kollektivet cirkeln sluts då dessa är ansvariga för assköna T is for Turbo (2011), den gamla Bagman: Profession Murderer (2004) samt fullängdaren Turbo Kid (2015).

Som tvångsmässig Udda Film-läsare vet du ju att vi högaktar ninjafilmer och det gör tydligen kanadicker och fransmän också. De fyra trailarna går verkligen inte av för hackor och trots den överdrivet humoristiska tonen fångar de på ett utmärkt sätt känslan i de otaliga Hong Kong-rullarna med våra älskvärda lönnmördare i fokus. Man har t o m lyckats gräva fram en klassisk Katten Gustaf-telefon som blev ökänd i och med att Richard Harrison använde en i den eminenta Ninja Terminator (1985)

Ja, det här är riktigt asbra och man lämnas med en ambivalent känsla av att vilja få se fullängdare på dessa trailers samtidigt som detta komprimerade format självklart gynnar framställningen. De första två är faktiskt coolare än de sista två.

BETYG: 6/7 Mycket underhållande och roligt - på riktigt!

Njut själva av de mysiga små våfflorna:

Ninja Eliminator 1

Ninja Eliminator 2

Ninja Eliminator 3

Ninja Eliminator 4



måndag 27 november 2017

LE RÉSERVISTE (2012) Frankrike, 39 minuter. Regi: Mathieu Berthon.



Homage till svunna actiontider

Le Rambo.

Krigsveteranen Joseph (David Doukhan) återvänder hem till sin farfars (Michael Pichet) farm efter en lång utlandstjänstgöring och blir då varse om hur den onde gangsterbossen Combaropoulos (Edouard Audouin) försöker ta över all mark i bygden inklusive familjens gård. Saker ställs på sin spets när gangstrarna attackerar och Joseph måste konfrontera både dem och sin egen inte helt sanningsenliga karaktär.

Fräsch green screen.

Udda Film beger sig ut på tunn is igen då detta är en uppenbar komedi men det är i alla fall ingen vedervärdig buskis och uppochnedväntkors i taket - vi skrattade faktiskt på flera ställen! Vi har dock lite blandade känslor angående denna film då den har potential att vara asfrän men inte riktigt når fram.

När han är civil tar han naturligtvis på sig ett randigt linne...för att han är fransman.

Till att börja med har man inte nått fram vad beträffar utseendet med filmen och den fisiga gradingen är inte speciellt snygg. När det gäller våldet har man snöat in en del på karateaktiga slagsmål och det har aldrig varit något som gett oss fjäder på Udda Film. Det måste helt enkelt finnas något skojigt eller bildpoetiskt för att imponera på oss. Här är man dessutom inte superduktiga på koreografin och vissa sparkar och slag är uppenbara missar medan andra är svårtolkade i sitt sammanhang. Då är det desto roligare med ultravåldet som givetvis inte är alltför trovärdigt. Vi skrattade högt åt en sekvens som slutade med en innovativ knivspetsning.

Han musklar sig på gården.

Filmen är en lång hyllning till gamla rullar med Stallone och Schwarzenegger. Dessutom finns en klar passning till klassikern Deadly Prey (1987) som hade mått jättebra av att filmas med höghastighetskamera. Nåja man kan ju inte få allt. Klart underhållande våffla ändå.

BETYG: 4/7 Rätt kul våldsorgie trots en del tillkortakommanden.

Han har kåtfantasier om bondtjejen.

Men varför dyker hans farfar upp som zoofilist i dagdrömmen?

Farfar bränns på likbål...

...och paret älskar hett i bålets sken.

Barn med mina i händerna.👌

Är det möjligtvis ett filmteam som speglas i glasögonen?

I Frankrike har de extremt tunna tarmar.

LOL.

Gamla fiender från Sydostasien dyker upp.

Ja, vem älskar inte "Deadly Prey"?

Här hade en schyst slowmotion gjort sig utmärkt.

Homoerotiskt ögonblick.

Trailer

Extrakt från Making Of.

Hela filmen.



lördag 25 november 2017

SETTE COLPI DELL'ASSASSINO (2010) Italien, 29 minuter. Regi: Yari Pignotti.



Hemkokt torture porn

Sju måste dö.

En mördare traumatiserad av sitt förflutna försöker bearbeta sin själsliga smärta genom att kidnappa och tortera intet ont anande män. Han tar sju foton av dem och dessa måste sedan föräras med varsitt litet offer från den kidnappades lekamen.

Ett brunt öga...hö hö.

Eller någonting åt det hållet, då vi tittade på en otextad version och inte förstod något av den lilla dialog som förekom. Traumat verkar dessutom ha skett på mördarens 7-årsdag så det spelar väl också in. Poängen med den här lilla våfflan är annars naturligtvis att hylla tidigare splatter- och giallofilmer samt annan italiensk skräpkultur. Man lyckas med obefintlig budget att göra ett ganska hyfsat jobb då den mitt i allt meningslöst tortyrvåld är lite småkul. Tortyroffret (Davide Cardelli) påminner lite om en plågad Ash-figur (från "Evil Dead") utan att vara lika överdrivet lökig i sitt skådespeleri.

Sju foton.

Annars är det inte mycket mer än billig amatörtortyr vi får beskåda. Det kan ju vara rätt långtråkigt men Pignotti och co. har i alla fall jobbat med rätt skojig redigering och klyschiga närbilder. Scenen med borrmaskinen är också rätt kul då man vet hur farligt nära det är att något kan gå fel i dessa nollbudgetsammanhang. Man tycks även ha tagit en asiatisk approach till det här med copyright då vi i inledningen får höra radioskval med Al Green och så använder man även bilder med ingen mindre än Madonna som rekvisita. Tydligen ska den här filmen finnas i en kvart längre version också. Verkar som man sparat det geggigaste i den här versionen.

BETYG: 3/7 Inget mästerverk men ändå rätt kul liten amatörrulle med hjärtat på rätta stället.

Ja just det, sju stycken ja.

Detta vackra verktyg.

Lek med konventioner.

Kanske en av de lamaste mördarmaskerna på länge.

Slut på tungotalandet.

Cardelli gör en cover på en gammal Army of Lovers-hit.

Det kan straffa sig att läsa herrsnusk.

Men för stunden är det så här kul.

"Du läser porr din jävel?"

Jovisst! Inget fejkande här inte. Borren är igång.

Även här.

Pam dyker upp.

Hon där...hon sjunger väl eller nåt va?

De bilderna föll tydligen inte snuskläsaren på läppen.

Därför häller han jordgubbssaft på bilden.

Trailer



torsdag 23 november 2017

GAS PUMP GIRLS (1979( USA, 86 minuter. Regi: Joel Bender.



Gasa braintrusten bakom denna...

Jomen det är ju en komedi förstår ni...

När June (Kirsten Baker) och hennes kompisar slutar highschool råder det ingen brist på saker att göra då hennes morbror Joe (Huntz Hall) insjuknar och hans bensinmack behöver hållas öppen innan den totalkursar. Den nya macken bredvid blomstrar och de ohederliga ägarna gör allt för att trycka ned Joes mack men June och hennes tjejkompisar kommer på en briljant affärsidé.

Hijinks på skolavslutningen.

Vad håller vi på med på Udda Film??? Tar oss an en komedi när vi vet hur pinsamt usla de flesta är i denna löjliga genre. Kan det vara så att löftet om T&A grumlade vårt omdöme? Nähe va..? Nåja, vi åkte därmed på en riktig minnesbeta.

Tjejerna lär varandra tjejvisdomar i omklädningsrummet.

Vi kan väl börja med att säga att storyn i den här rullen skulle förolämpa vilken 11-årings intelligens som helst. Karaktärerna måste vara det mest patetiska vi sett på bra länge. Vi har bland andra ett motorcykelgäng som heter "Vultures" (komplett med sitt eget 70-tals-gang sign där de sprider ut sina armar som vingar...). Dessa tre gossar ska då vara riktiga hårdingar med läderjackor och allt men när de muckar med macktjejernas pojkvänner (som är total-dorks) resulterar "skärmytslingen" i att de sprutar diverse motorvätskor i ansiktet på varandra och sen blir vänner. Det är mycket buskishumor som sker och oftast utan logik. Man lyckas även surfa på diskovågen och slänger in ett dansnummer på macken och som om inte det vore illa nog går man total musikal på oss tittare med ett sångnummer.

Kirsten Baker bryter ut i ett synnerligen omotiverat sångnummer.

Det viktigaste då - T&A? Självklart fullkomligt patetiskt. De kurvlösa flickorna visar mindre tuttar än i ett genomsnittsavsnitt av "Game of Thrones" och någon platt naken tösröv dyker nog aldrig upp. Vad finns då kvar i en film som denna? INGENTING!

BETYG: 1/7 Komedin visar sitt vedervärdiga nylle igen och blåser oss dessutom på en anständig mängd hud.

Tösernas superoriginella affärsidé.

Stenhårda Vultures dyker upp.

"Bråk" utbryter och motoroljan flödar.

Ultra-dork som ser ut att höra hemma i "Gänget och Jag" skrattar gott.

Den dyngtuffe MC-snubbens hämnd är förödande...

Disko utbryter.

Märkligt att den klart vackraste tjejen ska spela blyg panelhöna.

Är det fucking "Fame" eller? Ytterligare dansnummer.

Det "sköna" gänget i badkläder. Notera Vultures fräna utstyrslar.

De är utklädda till araber...😶

En teaser som t o m den är usel.

Kirsten Bakers sångnummer - för att ni behöver det.

Självklart får ni även njuta av det otäcka bråket mellan Vultures och dork-killarna.