What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 19 augusti 2014

SIMON, KING OF THE WITCHES (1971) USA, 99 minuter. Regi: Bruce Kessler.



Yrkesman

Simon i sitt kloakhem med sin nye lille vän.

Simon (Andrew Prine) är en magiker som tar sitt kall på största allvar. Efter att ha blivit arresterad av polisen för lösdriveri möter han en ung och entusiastisk man (George Paulsin) i häktet. Den unge mannen introducerar honom för den dekadenta societeten där vissa hånar hans kunskaper och därmed får betala priset för detta. Simon har dock ett större mål i detta liv än att underhålla välbärgade blaserade människor.

När Simon frågar hur den nye lille vännen tjänar sina pengar får han detta avslöjande leende som svar.

Man vill gärna gilla den här ovanliga rullen som har en hel del charmiga drag. Till att börja med har den fortfarande ena foten kvar i den murriga hippie-eran med allt det innebär. Vidare bjuds vi på en karaktär som faktiskt tar sitt ockulta kall på högsta allvar, vilket förmodligen är till följd av att manuset skrivits av den praktiserande trollkarlen Robert Phippeny. Detta innebär inte att tonen är blodigt allvarlig hela tiden men filmen skiljer sig ändå markant från alla andra ockulta och satanistiska exploitation-filmer - på gott och ont. Det är också kul med de homosexuella övertonerna i rullen, även om det till slut urartar med den sedvanliga nedvärderingen och stereotypiseringen - som i sin tur blir kul i sin icke-PK:ighet.

Gerald York spelar denne karaktär med det maskulina namnet Hercules.

Tyvärr håller inte detta i 99 minuter utan det blir som så ofta rätt trist emellanåt. Vi finner oss pausa, i vår ADHD:ighet, titt som tätt för att vi "måste" kolla något eller läsa något mejl. Aldrig ett bra tecken. Så även om vi gillar känslan i filmen och vissa detaljer kan vi inte ge något superbetyg.

BETYG: 3/7 Stundom skön och skojig stundom ej.

Simon fixar till en liten ceremoni för sin lille vän. Gissa vad för slags reproduktiv vätska som finns i burken...

Don't make Simon angry. You wouldn't like him when he's angry.

Hercules intar en maskulin pose.

När röda fläckar inte är på ett lakan är de av ondo.

Vänskapen med Simon betalar sig tydligen. Kolla in lille vännens svid!

En viss Factory-tjej med kompis i bakgrunden.

Killarna är blåsta på de sköna kurvor som strax ska avtäckas. Ja, ni gerontofiler tänker förstås på damen där bak i mitten men vi menade glasögontjejen.

Det blir ännu mer sexigheter.

Beavis and Butthead sitter och myser framför TV:n.

Psykedeliskt språng in i spegeln inleder...

...en tripp vi känner igen från en annan film.

Kanske är det de fint utsmyckade pillren som ligger bakom?

Trailer

Och hela jävla filmen!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar