LA MAISON DE FILLES PERDUES (1974) Frankrike/Italien, 81 minuter. Regi: Pierre Chevalier.

Sleazig mash-up

Det eviga torsksyndromet: Sorglig torsk vill rädda hora från liv i prostitution. Här fullbordas fantasin!

Den prostituerade Yvette (Magda Mundari) räddas från en bordell driven av samvetslösa gangsters med slaveri och våldtäkt som specialitet. Yvette berättar sin historia för polisen och en insats med superagenten Sigma (Jack Taylor) inleds för att stoppa avskummen.

Eftersom de mordiska våldtäktsgangstrarna hamnat på efterkälken finns tid att ta en samlagspicknick i skogen.

Visst låter det sammanhängande och begripligt i vår resumé ovan? Riktigt så strömlinjeformat linjärt och logiskt är det inte i själva filmen. Det här är nämligen ett ihopklippt freak till film där man hittat någon gammal agentfilm från 60-talet med Jack Taylor i huvudrollen och försökt frisera till en sleazig vit slavhandelhistoria runt dessa gamla klipp.

Sen bär det av till bylingen. Utanför snutstationen står det en turk. Det kan man se - på hans féz...

Alltså blir man rätt förvånad när en ultrasleazig 70-talsfilm med den ena våldtäkten efter den andra plötsligt förvandlas till en rätt proper budget-James Bond-film från 60-talet sisådär 25 minuter in i filmen. Vi som gillar sådan här trash tycker förstås detta är ganska kul - ett tag. Det blir naturligtvis rätt långtråkigt snabbt när omotiverade våldtäkter byts ut mot 60-talskarate utförd av män i smoking. Den sista tredjedelen tar det sig lite igen när man friskt blandar gamla och nya scener, med höjdpunkten då man försöker knyta ihop de olika scenerna med snubbar i fula peruker som ska ersätta Jack Taylor. Rena rama Ed Wood-fasonerna! Tyvärr är då skadan redan skedd och ett vrålsleazigt crap-mästerverk har förvandlats till en sisådär film. Vår gamle hjälte Jesús Franco påstås ha skrivit manus till denna rulle, om man nu kan kalla det manus. Det känns mer som om man lämnat en vag historia och alla filmrullar till klipparen och sagt: "Lycka till!"

BETYG: 3/7 Fantastiskt sleazig inledning och skojigt superkrystat slut. Tyvärr sänker allt gammalt material denna trash-fest.

Som sagt, vi befinner oss i Fjärran Östern, där tropikhatten alltid finns till hand för poliskommissarien. Det är något skumt här dock... Hm, vi får återkomma om det.

Under tiden berättar Yvette om hur hon blev lurad av en läcker snubbe med beach buggy och fräsiga brallor.

Okej, åter till poliskontoret. Jaså? det sitter en levande papegoja i bokhyllan? Okej...

Rape-meister himself. Ständigt kåt - och lite lik John Ventimiglia*.

Plötsligt är det en gammal Bond-rulle.

Ovanligt schyst käk på detta bolags flighter.

Vem behöver Playboy-nattklubbar med bunnies när det finns restauranger som denna med killar i tjusiga romerska dräkter?

Spionfilm var det ja.

Det första man lär sig på karatelektionen.

En ny agent skickas på fallet. Det går sådär.

Fartfylld action!

Som alltid: Lyckligt slut för den gamla torsken och hans ex-hora. (Notera politiskt korrekt butler...eller?)

*Googla det!

Trailer på god gammal tyska.