What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 27 april 2014

TREEVENGE (2008) Kanada, 16 minuter. Regi: Jason Eisener.



Xmas tree holocaust

Hoppsan! Här har vi förlagan till en senare luffare.

Juletiden är här och människorna behöver julgranar i sina hem. Föga anar de det lidande de skapar med sina julritualer och föga anar de priset de kommer få betala för sina grymma traditioner.

Skitentusiastisk skogshuggare.

Holy crap! Vi på Udda Film börjar tro att det bor ett geni i regissören Jason Eiseners sinne då vi först bekantade oss med den underbara "Hobo With a Shotgun" (http://uddafilm.blogspot.se/2011/04/hobo-with-shotgun-2011-kanadausa-86.html) som vi öste beröm över och näst intill självbefläckade oss till döds över filmvärldens förmodligen coolaste skurkar: The Plague. Tänk att det skulle dröja så här länge innan vi satte oss för att kolla in en av hans tidigare rullar, nämligen denna. Som ni anar älskade vi även denna lilla film som har samma råa humor och kärlek till gamla skräckfilmer.

Galet uppspelt.

I den här kortfilmen lyckas Eisener få oss att nästan gråta över hur hjärtskärande det är att se de arma granarna lida, samtidigt som vi garvar högt över hur vansinnigt entusiastiska skogshuggarna är. Det är gulligt och grymt på samma gång - precis som vi gillar det. Våldet är ständigt närvarande och när det är riktat mot granarna förs tankarna snabbt till förintelsen eller andra besinningslösa slakter som exempelvis: Rwanda, Balkan, Nanking eller varför inte conquistadorernas härjningar? När däremot granarna tar sin välförtjänta hämnd är den oempatiska skrattfesten igång och vem bryr sig då om att -SPOILER ALERT- kissekatter och spädbarn får plikta på de brutalaste sätt?

Auschwitz för granar.

Det kan lätt bli pajigt med filmreferenser men de fungerar riktigt bra här med till att börja med öppningsledmotivet som är hämtat direkt från "Cannibal Holocaust", om än i cover-version, som sätter en bra ton. Vi påminns genom filmen om allt från "Evil Dead" till "The Burning" och allehanda Fulci-filmer. Gore-effekterna är kanske inte de snyggaste men det gör inget då det ändå är en over the top-ton på allt. Se denna!

BETYG: 6/7 Nytt välförtjänt toppbetyg till Eisener för denna rörande och asroliga våldsfest.

Den eviga frågan för offret.

Filmreferens deluxe.

Förnedringen fullbordas.

Ovanligt julfirande.

Treevenge har inletts.

Suck it bitch!

Dö på Fulci-vis din fan.

Hela filmen. Se den nu mofos!



fredag 25 april 2014

AXED (2010) Australien, 31 minuter. Regi: Joshua Long.



Zombieapokalypsvansinne!

Bruce har en dålig dag. Ja, ni hajar varför han heter Bruce eller?

Bruce (Kazuya Wright) firar med nära och kära det faktum att han snart ska gifta sig.
Plötsligt avbryts familjefriden av att ett gäng med gasmasker stormar in och under vapenhot
för bort bort hela familjen. Sakta inser de att världen drastiskt har förändrats. D v s de
som hinner leva så långt att de överhuvudtaget kan inse något...

"Självuppfyllande" zombie.

När filmens inledningsscen rullar igång tror man att denna kortfilm ska bli en fanboy-
hyllning till filmer som: "Evil Dead", "Anthropophagous the Beast" eller valfri zombiefilm.
Detta p g a huvudpersonens uppenbara likhet med karaktären Ash i "Evil Dead" och det faktum
att han snubblar och faller pladask med nyllet i en hög inälvor. Att sedan en zombie dyker
upp som börjar äta sina egna tarmar gör att man tänker på den andra nämnda filmen förstår
ni konnässörer av italiensk skräckfilm genast. Nu blir det lyckligtvis inte som man tror. D
v s, det blir ingen charmig hyllning utan filmen tar en mycket mörkare och grövre vändning.
Det är fortfarande kul, men på ett annat sätt.

Kinky S/M-lekar.

Mängden av gore, död och action är förbluffande och det känns lite som att bli överkörd av
ett tåg gjort av slaktprodukter. Vid vissa sekvenser blir det t o m för mycket, och då
menar vi inte att det blir för magstarkt för vi är ju ganska luttrade, då mängden av
nonstop-händelser blir svårt att ta in utan andningspaus.

En och annan död blir det.

Intressant är att det finns två typer av zombier i denna film. Vad de har för relation ska
vi inte spoila bort här men vi kan säga att den ena är den snabba vansinneszombien à la "28
Days Later" och den andra är lite segare. De första neozombierna har vi inga anmärkningar
på förutom det gamla vanliga att vi föredrar oldschool-zombier. De andra segare zombierna
har tyvärr ganska fånig makeup som det är lite buttericksvarning på. De kompenserar för det
med sitt beteende...

Vi som varit Down Under är välbekanta med drycken. Efter att ha sett den här filmen 
kommer alla ni andra också att vara det.

På det hela är det en ganska välgjord liten film med ett svindlande tempo vilket
accentueras av klippning och kameraföring. Den har några skavanker som nämnda makeup och en
märklig sekvens där man tycks ha använt en hel del olika slags kameror i samma scen och sen
försökt få de att stämma samman bildmässigt i redigeringen med halvlyckat resultat. Petitesser.

BETYG: 4/7 En stark fyra på denna orgie av blod.

Zombieapokalyps = Sådana där typer. De är lite söta tycker vi.

Se där!

Lite som den där TV-serien...

IT shot me - bang bang...

Butterickszombie med lite överdrivet Manson-kryss i pannan.

Som sagt, en och annan död...

Vad vore en zombieapokalyps utan en "Four X", som det uttalas.

Hela filmen! Se och njut.



fredag 18 april 2014

MASSAGE PARLOR MURDERS! (1973) USA, 80 minuter. Regi: Chester Fox & Alex Stevens.



Whack palace madness

Sexig stämning byggs upp med Tchaikovsky och fina tapeter.

En psykotisk seriemördare härjar på massageinstituten runt Times Square i New York och det
blir snabbt personligt för inspektör Rizotti (George Spencer) vars favoritmassös råkar bli
första offret.

Yep, unge George får även cred som regiassistent.

Leenden och high fives sprids på Udda Film-redaktionen när vi äntligen får se en skön och
rå gammal 70-talsrulle. Självklart är detta inget mästerverk men charmfaktorn är skyhög med
supercool 70-talsmiljö i det "riktiga" Times Square - innan disneyfieringen började. Det är
härligt sunkigt med förtäckta bordeller, porrbiografer, swingers-poolpartyn mitt på dagen
och tjuriga snutar som glider runt i en gammal bucklig plymouth.

Känner ni igen Chris Jordan där i mitten?

Även musiken är riktigt skojig med stämningsfull klassisk musik på bordellerna! Allt från
Tchaikovsky till Grieg serveras. Classy! Vi gillar även det ascoola soundet som frambringas
av en Fender Rhodes med wah wah-pedal när mördaren är i farten. Groovy! Man varvar detta
med lite god acid rock.

Nu då?

Manus, klippning och regi kanske inte är fimens starkaste sidor men paradoxalt blir de det
ändå eftersom ni alla anar hur skojigt det blir med taffliga klipp och omotiverade scener.
Skådespeleriet blir väl därefter, men det ska sägas att vi sett långt mycket värre än
detta. Vi funderade länge varifrån vi kände igen "good cop" O'Mara (John MOser) innan vi
till slut blev varse att det var från sköna gamla "Dallas". Det dyker faktiskt upp ett och
annat känt nylle för oss som klafsar runt i B-filmernas värld. O'Maras kärleksintresse Gwen
spelas av ingen mindre än Sandra Peabody som råkade illa ut i klassikern "The Last House on
the Left". Den som gillar Sarno-rullar eller mer "blå" filmer känner kanske igen sexiga
Chris Jordan. Mest känd är ändå rultiga George Dzundza som förutom otaliga TV-framträdanden
även dykt upp i storrullar som "Deer Hunter" och "Basic Instinct". Här ser vi honom som Mr.
Creepy!

BETYG: 5/7 "Gritty" som de säger på andra sidan pölen. Mord, tuttar, biljakt och dåliga
voice overs förpackat i härligt sunkig 70-talskostym.

Här faller väl polletten ner?

Ja, just hon ja!

Inspektör O'Mara kopplar av med en bira (EJ aluminiumburk!) i sin superhippa 
ungkarlslya.

70-talsmurrigt värre i tjejkvarten. Like på den!

Där har vi honom: George Dzundza som Mr. Creepy!

Är det Mr. Creepys O-face eller har han bara råkar ut för lite hederlig 
polisbrutalitet?

Filmutbudet på Times Square.

Inspektör Rizotti driver omkring på Times Square som en annan Taxi Driver. För 
tillfället har en cool snubbe med läderkeps och mustasch hakat på.

Inga bruna pappersfodral på tidningarna här inte!

Sexy time i poolen.

"Stop. Police!"

Är det månne Ian Paice som försöker fly? Eller möjligtvis Dr. Åke Eriksson?

Biljakt!

Jösses vilka hälsosamt fylliga polisonger!

Rena rama "Black Swan".

Ytterligare en bordell? Nej då, bara ett helt vanligt fik.

Ett typiskt halleluja moment när inspektör Rizotti kommer på att detta är en 
föregångare till storfilmen "Se7en".

DVD-trailer med nakenchock, balett och wah wah-pedal.

Ascool radio spot.




onsdag 16 april 2014

BESONDERS WERTVOLL (1968) Västtyskland, 11 minuter. Regi: Helmuth Costard.



Talk to the...ja, inte handen i alla fall.

Lite som en Conan O'Brien-sketch.

I sann 1968-anda ger Costard oss en politisk protestfilm. Föremålet för missnöjet är en lag som diskriminerar unga filmare.

Är det en näve som knyts i protest?

Naturligtvis var det inte den politiska agendan som lockade oss att se den här kortfilmen utan vi var förstås nyfikna på chockvärdet, som var väldigt högt när det begav sig. Tyvärr är vi som sagt inte insatta i den nämnda lagen det protesterades mot men vi lutar i vår ignorans mot att sympatisera med Costard då diskriminering mot filmare inte känns speciellt charmigt.

Politiker har i alla tider vetat vikten av att gulla med barn, även om Touissaint verkar en smula stel.

Uttrycket må ha varit chockerande 1968, med pornografisk avant garde-konst, men i dagsläget känns det snudd på infantilt med talande penisar och fisar som blåser ut ljus. Vi kan inte heller riktigt förstå den satiriska meningen med penisens utdragna "avkopplingsstund" som endast kort avbryts mitt i för en känga mot politikern Hans Toussaint, som vi inte heller vet ett smack om. Vi gissar att han hade något med lagen att göra.

Ring fönsterputs!

Vi måste dock ge en eloge till Costard som lyckats övertyga den anonyma kvinnan i filmen att "hjälpa" honom i hans politiska satir då hon till slut lyckas få Costard att "spotta" i lagstiftarnas ansikte.

Avant garde-regissören är kanske annars mest känd för sitt unika dokumentärporträtt av fotbollslegenden George Best.

BETYG: 2/7 Ingen jätteskojig satir även om den chockade brallorna av etablissemanget en gång i tiden.

Hela filmen! Tänk att vi en gång i tiden fått reprimander från YouTube för något oskyldigt klipp och nu visas sånt här. Grattis...