What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 30 januari 2013

PARANORMAL ACTIVITY 4 (2012) USA, 97 minuter. Regi: Henry Joost & Ariel Schulman.

 
 
Paranormal upprepning
 
Scary shit.
 
Det har gått fem år sedan Katie (Katie Featherston) försvann med lille Hunter. Familjen som bor bredvid huset där allt hände blir en dag ofrivilligt barnvakt då kvinnan som just flyttat in i det övergivna huset hastigt förs till sjukhus och hennes lille son Robbie (Brady Allen) blir lämnad ensam. Inte långt efter att familjen omhändertagit pojken börjar märkliga saker hända i deras hus.

Kinect party.
 
Yep, och det är som att spela upp en repig gammal vinylskiva. Allt börjar soft för att sedan eskalera då den onda anden blir mer och mer framsfusig. Gäsp. Som vanligt har man datorer och kameror som spelar in allt i varenda rum så man slipper tänka till om någon ny inriktning i filmserien. Vi har samma gamla vanliga lågfrekventa muller när spökhelvetet är på ingång och samma oförståelse från vissa familjemedlemmar. Skillnaden är väl endast att man nu satsar ännu hårdare på chockeffekterna med t ex jump cuts med inbyggda ljuddunsar som då ska skrämma oss i onödan och framför allt ett ännu pajigare slut.

Söt fjortis.
 
Vi här på redaktionen finner inget större nöje i att sitta och stålsätta oss inför nästa chockeffekt och då helt i onödan när vi ändå inte serveras något schyst i storyväg. Nej, man orkar inte ens hitta på någon twist i slutet utan knyter ihop denna skitsäck med billiga effekter och fantasilöshet.

BETYG: 2/7 Eftersom det inte fanns mycket positiv att sägas om filmen kan ju en tvåa tyckas vara generöst och det är det väl men faktum är att filmen inte är så asdålig utan bara en tråkig upprepning

Oh no, don't even go there girlfriend! Tro inte för en sekund att denna film kommer i närheten av "The Shining".

"Whoa! En kökskniv."

Vadå "anal"?
 
Trailer med bilder som ej är med i filmen.
 


måndag 28 januari 2013

SATAN'S SLAVE (1976) Storbritannien, 90 minuter. Regi: Norman J. Warren.

 
 
Vems slav sa du?
 
Synd att det är så mörkt när farbrorn har klätt upp sig så fint.
 
Catherine (Candace Glendenning) känner att hon behöver ta en tripp ut på landet för att hälsa på sin farbror. Just när hon anländer med sina föräldrar råkar de köra in i ett träd och i explosionen som följer dödas hennes föräldrar som dröjt kvar i bilen. Chockad tas hon omhand av sin farbror och kusin. Hennes släktingar har dock något lurt på gång vilket tycks involvera de mörkaste av krafter.
 
Kinky sexlekar.
 
Ja det här verkade ju lovande med svartkonster utövade i ett schyst decennium. Tyvärr utövades detta i fel land... Oj vilken generalisering av Storbritannien som filmland! Visst har det gjorts bra film i nämnda land men alltför ofta vilar det en tung slöja av tristess och dålig B-känsla över många filmer. Hammers produktioner är ju ett lysande undantag. Den här filmen är dock ett tydligt exempel på det. Vore det inte för de ganska blodiga morden och de sköna satanistiska nakenscenerna skulle det här kunna var vilken trist TV-mysteriefilm som helst, komplett med den segdragna astråkiga stämningen som dominerade engelska TV-thrillers från 70-talet. Gä-ä-äsp! Hela intrigen känns superlöjlig och klyschig, vilket i sig inte behöver vara en nackdel, men när filmen är så långtråkig blir det en klar nackdel och filmen avslutas även med en infantil twist. Alltås har vi bara ovan nämnda smaskiga scener kvar - och dessa är inte dåliga, även om vissa av dem är lite mörka. Goren är rätt skojig och de avklädda brudarna är ganska 70-talsläckra och visst är det en extra skojig krydda när man slänger in folk med getmasker och munkkåpor?

Vad i Jesu namn!? Spotta på korset!?
 
Vore det inte för YouTubes ständigt trakasserande razzior på klippen vi lagt upp skulle vi klippa ihop dessa sköna scener och göra ett musikvideomontage av dem så man slipper se hela filmen.

BETYG: 2/7 En enda lång gäspning som avbryts någon gång ibland av roligt våld eller nakenhet.

Den här versionen var lite croppad...

Ångesten är tydligen total i Ängelholm när Rögle är på väg ner i Allsvenskan igen.

Jeansrullad.

Vackra Catherine ser lycklig ut när hon finner kärleken med sin kusin.

All the way down baby...

Moderaterna har planeringsmöte inför nästa val.
 
Ouch! Den där tejpen ser ut att strama på kinden.
 
En liten mysritual.



lördag 26 januari 2013

LEGION OF IRON (1990) USA, 90 minuter. Regi: Yakov Bentsvi.

 
 
Korkad soft-sleaze
 
Billys flickvän Alison vill inte släppa till då hon är en fin flicka.
 
Football-stjärnan Billy (Kevin T. Walsh) och hans flickvän Alison (Camille Carrigan) kidnappas av beväpnade män och förs ut i öknen till ett underjordiskt komplex styrt av Drottning Diana (Erika Nann). Här ägnar man sig åt att förströ rika män med gladiatorspel på liv och död. Billy ska nu tränas att slåss i dessa spel under hotet att hans flickvän dödas om han inte är medgörlig. Samtidigt används Alison som sexslav åt vakterna och de andra gladiatorerna.

Är det Manowars nya trummis månne?
 
Om ni inte anade det av beskrivningen så är detta en riktig kalkonfilm med allt vad det innebär. Pinsam story och patetiskt agerande är självklarheter. Koreografin på kamperna och våldet är under all kritik. Vad som dock är en besvikelse är den totala bristen på nakenhet. Visst, brudarna glider omkring i sexiga utstyrslar modell sent 80-tal men inte ett par tuttar så långt ögat kan nå. Lyckligtvis får vi en del manlig grannlåt istället med muskelmän i suspensoarer och här är väl huvudgladiatorn Rex, spelad av Stefanos Miltsakakis, skönast då han bemödat sig med att gnida in sin he-man-kropp med babyolja! Ett annat stort plus är att Billy, i Kevin T. Walshs gestalt, måste vara den fjolligaste hjälten i B-filmshistorien. Pricken över i:et är när han får på sig sin silverglittriga gladiatordräkt!

BETYG: 4/7 Ja, det är totalt uselt och brist på T&A men rätt skojigt bitvis.

Låt spelen börja!

Den sadistiska drottningen Diana på sin fina tron med den fina datorskärmen.

State of the art livebetting erbjuds givetvis.

Sexige gladiatorn Rex, med sina tangakalsonger och skitiga tubsockor, ser till att Alison släpper till.

Stencool transition!

Ytterligare en asfrän transition, särskilt när den går från inoljad Rex till fjollig Billy.

Se där! Diana har nu gjort ett fullfjädrat luder av den forna oskulden Alison. Kudos!
 
Billy ser förfärad och chockad ut i sin...öhh...maskulina klädsel.

Billy äntligen redo att möta muskel-Rex. Nu i bedazzlade silver-hotpants samt gladiatoraxelparti från Liberaces garderob.

Är inte detta en scen från en "Fråga Olle"-dokumentär?

Boner alert! Svart muskelhingst - inoljad med vit suspensoar.

Är sexbomben månne lite skitnödig?

Headshot!

Vi lämnar er med en ytterst maskulin och heroisk bild.
 
Hela filmen finns på YouTube, uppstyckad i sex delar. Här är första delen.


torsdag 24 januari 2013

SAINTS AND SOLDIERS: AIRBORNE CREED (2012) USA, 94 minuter. Regi: Ryan Little.

 
 
Mänsklighet i krig?
 
Den unge officeren är så glad i sitt rike att han måste forma en tysk örn med händerna.
 
Tre amerikanska soldater, vilsna bakom fiendens linjer i Frankrike, försöker ta sig tillbaka till sina egna men stöter då på en fransk motståndskvinna som behöver deras hjälp. Att hjälpa henne innebär en ökad risk men samtidigt kan hon hjälpa dem att finna sitt mål.

Corbin Allred är förvillande lik Robert Patrick.
 
För att vara en lågbudgetfilm är detta en rätt schyst krigsrulle om man bara kan förbise vissa smetiga detaljer. Värst är väl användandet av musik och ljudeffekter för att accentuera saker i karaktärernas berättelser om sig själva samt regissörens behov att förtydliga vissa moment. Det blir då lite förutsägbart och pajigt. Vidare känns väl inte de militära handlingarna som utförs speciellt logiska eller trovärdiga. Men men, man måste ju driva handlingen framåt på något vis.

"Jesus vill att jag tjänar Honom i stridens hetta."
 
Annars är det hyfsat skådespeleri, bra foto och handlingen glider på utan att bli seg. Krigsvåldet är inte speciellt brutalt men man valde väl att tona ner tarmkastandet för att nå en bredare publik. Klart sevärd.

BETYG: 4/7 Kanske lite generöst betyg med tanke på vissa pajigheter men man har trots allt fått till en hyfsad film med en låg budget.

"Achtung! JA JA! Schnell! Raus! Wienerschnitzel! Spritz! Dummkopf!!"

Oops...
 
Sponsored by:___

Gissa vem som är fransman.

 En stackars tysk dör med ett förfärat Wilhelm-skri.
 
Trailer
 


tisdag 22 januari 2013

NIGHT OF THE HUNTED (1980) Frankrike, 91 minuter. Regi Jean Rollin.

 
 
Lite som svenska skolsystemet...*
 
Vad gör man om man hittar en sinnesförvirrad ung dam på en ödslig landsväg? Jo, tar med henne hem och älskar så det ryker förstås!
 
Vi avslutar Jean Rollin-festivalen för den här gången med en för honom hyfsat konventionell thriller. Check it peeps.

En kväll när Robert (Alain Duclos) är ute och kör stapplar en ung och förvirrad kvinna (Brigitte Lahaie) ut på vägen. Han plockar upp henne och får veta att hon lider av grav minnesförlust då hon efterhand tycks glömma vad som nyss hänt. Han tar med henne hem och lämnar henne där när han ska till jobbet men då dyker en mystisk läkare (Bernard Papineau) och hans kumpaner upp och hämtar henne till ett för omvärlden slutet sjukhus. På detta sjukhus pågår en del bisarra saker och det finns en anledning att den unga kvinnan var på flykt.

Hur var det med motoriken här då?
 
Borta är i den här filmen de vackra gotiska miljöerna och den märkliga bildpoesin. Kvar är det långsamma och oftast soundtrack-lösa tempot. Alltså är detta bara dynga befarar ni. Nej, så illa är det faktiskt inte. Detta är en rätt schyst skräckthriller som lite för tankarna till Jesús Francos underbara "Faceless". Kanske för att den sexiga Brigitte Lahaie är huvudaktris och att handlingen utspelar sig på en tveksam klinik. Nu är den här rullen långtifrån lika bra men den har ändå en viss charm med sin eurotrashiga atmosfär. Få är de kvinnor som inte tar av sig kläderna och våldsdåden utförs med en förbluffande självklarhet som vittnar om åtskilliga axelryckningar i manusskrivandet. Vi fnissar lite när vi tänker tillbaka på en intervju från en annan DVD med Natalie Perry, som här spelar den lite äldre patienten på kliniken. Hon arbetade nämligen främst som skripta åt Rollin och enligt egen utsago gjorde hon ett bra jobb. Var det då inte hennes jobb att t ex upplysa om att glasrutorna bakom de beskjutna kvinnorna kanske borde gå sönder när de utsätts för eld från fyra pistoler? Äsch, hon hade väl fullt upp med skådespelarnas kläder...

Oj, hon har en sån minnesförlust att hom glömt sätta på sig kläderna.
 
Sex och våld är ju något vi uppskattar här på Udda Film men faktum är att det för Rollin så klassiskt långsamma tempot även smyger sig in i Lahaies och Duclos sexscen. Även om fröken Lahaies lekamen är en fröjd att skåda blir det faktiskt väldigt segt och omotiverat med en så lång scen. Kill your darlings, Jean. Givetvis finns det fler scener än den vi hellre skulle ha sett blivit nedklippta.

Sexy time!
 
-MINOR SPOILER ALERT- Det visar sig att det finns en liten miljövinkel i den här filmen också men den känns mest inslängd som ursäkt för uppvisningen av all hud och allt blod. Då kändes miljövinkeln i "The Grapes of Death" en smula mer påtaglig.

BETYG: 3/7 Klart sevärd eurotrashtriller som kan bli lite seg på sina ställen.

Här pågår nån skön slags asfyxisex.

Total ångest!

Ouch.

Är det läkaren på kliniken eller är det Phil Spector?

Vad är det egentligen för Mengele-fasoner som pågår?
 
Mengele var det ja...
 
Trailer
 
*Ja ni hajar, total minnesförlust, hjärndöda etc...