ESCAPE TO NOWHERE (1990) Filippinerna, 94 minuter. Regi: Teddy Page.

En film som verkligen går nowhere.

En Röd Khmer hotar amerikan på sydvietnamesiskt sjukhus. Hmm, what's wrong with this picture?

I den här röriga soppan till film anfaller Röda Khmererna först ett sydvietnamesiskt sjukhusläger för att sedan, förklädda i dessas uniformer, anfalla ett amerikanskt sjukhus där de tillfångatar underättelseofficeren Larson (Mike Monty) samt en sköterska. En specialstyrka skickas till Kambodja för att frita fångarna men överste Larson innehar information som kräver att man handlar snabbt så frågan är om man ska slutföra det egentliga uppdraget att föra översten och sköterskan i säkerhet eller om man ska anta den nya utmaningen.

Är det det här hiphoparna kallar "letting it rain"?

Det finns inte ett rätt i den här filmen då till att börja med Sydvietnam upphörde att existera ungefär när Röda Khmererna tog makten i Kambodja. Vad som är ännu mer förvirrande är att dessa Röda Khmerer i filmen uppträder under vietnamesiskt flagg, alltså den klassiska röda flaggan med en gul stjärna i mitten (f ö kanske världens stilrenaste och coolaste flagga?) Ganska absurt med tanke på att Vietnam snabbt blev en fiende till den nya skräckregimen i Kambodja. Egentligen spelar väl inte sådana här detaljer någon större roll i filmer som bara går ut på att amerikaner ska skjuta så många "gooks" som möjligt, men i detta fall tillförs ju en onödig förvirring om man har en ytlig koll på historien.

Nej det är det inte för då handlar det om att strö pengar omkring sig. Men erkänn att detta ändå är ett "money shot"!

Apropå "gooks" är det för jävla snyggt att en av amerikanerna, vid ett anfall av Röda Khmererna på deras postering i djungeln, viskar: "Hey Kong! Wake up. Gooks by the treeline." till den kambodjanske nationalisten som strider på deras sida, således landsman till "gooksen". Ah, vilken härlig rasistklyscha! "Han är ju okej. Han är ju vår polare." I övrigt är det inte speciellt många kalkonscener man kan garva åt. Visst, det finns vissa ögonblick där folk sprejar motståndarna med bly i ett frenetiskt vansinne, vilket alltid är kul, men oftast är det bara långtråkigt. Folk dör i drivor men man bryr sig inte ett smack om någon i den här rullen så resultatet blir bara en gäspning. Dessutom började jag snabbt störa mig på hur alla som blev träffade av skott eller splitter satte igång och svanhoppade eller slog frivolter. Zzzz... Inte ens det gamla B-fejset Mike Monty, i sin klassiska roll som officer, kunde generera något intresse för filmen. Lite skoj var det dock när han "förhördes" i fångenskap. Nej, den här rullen kan man gott skippa.

BETYG: 2/7 Endast för entusiaster som inte får narkolepsi av evigt djungelskjutande.

The passion of the Mike Monty.

En vansinnig fasa uppstår i Mike Montys sinne när han inser det absurda i att en vietnamesisk flagga hänger på väggen. Khmeren skrattar sadistiskt.

Ja, det är helt enkelt skitkul.

En av filmvärldens underligaste kyssar. Hur bär de sig åt egentligen?

Krig är fasa!

Amerikanerna bevittnar hur Röda Khmererna massakrerar och bränner ner en hel by, men deras uppdrag hindrar dem från att ingripa. Vilket föranleder en av dem att "frustrerat" ropa: "C'mon! Let's rock'n'roll and have some fun!"

Ja herrejävlar, krig är verkligen fruktansvärt...

Jag har här klippt ihop de nödvändigaste scenerna. Nuff said.