What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 8 januari 2011

TRUTH OR CONSEQUENCES N.M. (1997) USA, 107 minuter. Regi: Kiefer Sutherland.



Krystat "cool" film.

Lektion 1 i gangsterologi: Ha koll på vem du rånar.

Ett gäng kåkfarare genomför en kupp mot en smågangster men allt går snett då en infiltrerad polis dödas, något som den skjutglade och psykotiske Curtis (Kiefer Sutherland) är högst ansvarig för. Hans partner Raymond (Vincent Gallo) vill ändå fullfölja planen och sälja drogerna de kom över i Las Vegas. Också inblandade i kuppen är Raymonds flickvän Addy (Kim Dickens) och den i sammanhanget udda Marcus (Mykelti Williamson). Under flykten från polisen bestämmer sig gänget för att byta bil och stöter då ihop med ett beskedligt par på picknick (Kevin Pollak & Grace Phillips) som de helt sonika tar som gisslan. Den beskedlige mannen utvecklar efterhand ett stockholmssyndrom samtidigt som Marcus visar sig vara någon annan än han utgett sig för. I Las Vegas krånglar dessutom saker till sig ytterligare.

För MYCKET Kiefer, för MYCKET...

Den här filmen känns nästan lite svensk och då syftar jag inte på Kevin Pollaks stockholmssyndrom, utan på att den är så föga trovärdig. Ofta i svenska filmer ser man ett onaturligt skådespeleri som nästan för tankarna till teatermediet och det är lite av den feelingen man får i den här filmen också. Fast här handlar det mer om dåligt manus och dialog och så kanske är Sutherland inte världens bäste regissör heller. På sina ställen blir karaktärerna riktigt löjliga och själva grundidén om att den beskedlige tönten skulle vilja leva ut sina vildaste gangsta-fantasier känns ju befängd. Det känns lite synd då det faktiskt fanns lite potential i den här filmen och Vincent Gallo är mestadels bra förutom när han faller offer för den löjliga dialogen. Martin Sheen funkar också som den iskalle maffiamördaren men Williamson känns bara fånig och överspelad i sin roll, vilket även Sutherland gör till viss del.

Kidnappning är första steget till kärlek.

Filmen duger dock som söndagsunderhållning och bjuder på lite lagom gangsterpangpang. Förvänta er dock ingen klassiker...

BETYG: 3/7 Det är svårt att göra cool film om man inte har talang för det och just detta saknades hos en hel del i produktionen. Gallo klarar sig dock då han är naturligt cool.

Kiefer har bråttom ut från motellet. Är han månne paranoid över bommikrofonens skugga som förföljer honom?

Rod Steiger som sur mafioso.

Martin Sheen arbetar frenetiskt med att extrahera information.

25-centare som har krystat poetisk roll i filmen.

Yep, Special Weapons And Tactics kallas också in.

Trejjler


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar