What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 31 januari 2011

DANCE MACABRE (1986) Nederländerna, 22 minuter. Regi: Wim Vink.



Skräckentusiasm med låg budget.

Holländsk mirakelkista där endast liket som ligger i förmultnar.

Några satanister i svarta kåpor gräver en natt upp en kista på en kyrkogård. Med hjälp av blod från ett människooffer väcker de det gamla skelettet till liv och släpper lös en ondska som i sin blodtörst kan ödelägga hela mänskliga rasen!

Se! F ö verkar det vara nån trend på Udda Film med skelett som ska väckas till liv och förpesta världen.

Wim Vink vet jag inte mycket om, bara att han gjorde ett gäng kortfilmer i skräckgenren när det inte var högsta mode i hans hemland. Det här är den första av hans filmer jag ser och det är riktigt amatörmässigt. Man skulle kunna klaga på mycket rent tekniskt och berättarmässigt men jag blir ändå rätt glad av hans uppenbara kärlek till genren. Filmen börjar i klassisk eurogotisk stil med kyrkogårdsgrävningen samt liktransport i svart gammal hästdroska komplett med hög hattbärande kusk. Sedan får vi en lätt satanistritual, några blodiga mord och slutligen rena rama "Dawn of the Dead". Till dessa bilder har Vink stulit skön Goblin-musik vi känner igen från Argento- och Romero-filmer. Att det finns fler luckor i handlingen än i en julkalender samt att vi får ta del av överflödiga klipp i mängder är kanske inte en höjdare men det känns ändå lite som att se ett barn ta sina första stapplande steg. Inte vill man väl slå barnet på käften för att det går som ett fyllo heller? Ett plus även för att denna superamatörfilm är skjuten på film och inte video.

BETYG: 3/7 Usel amatörfilm på studentnivå men gjord med mycket kärlek vilket får mig att smälta. En hyllning till skräckgenren som känns mer varm än patetisk.

Klassisk vy vi känner igen från många Hammer-produktioner.

Nej, det är inte en finländsk film.

"Baptized in blåbärssoppa" som Regina Lund sa en gång i tiden.

Var försiktiga när ni häller fejkblod på ett skelett. En våldsam kemisk reaktion kan uppstå där en rökmaskin materialiseras och börjar spy ut rök.

Morgon och den klassiska bulan på täcket...

Amatörlobotomi.

Babe med grå starr.

"Neeeeej! Jag vill inte ha grå starr!"

De odöda.

"Eeeeeeeeek! Jag har en total 80-talsfrilla!"

Egentligen ville nog Vink göra en remake på "Dawn of the Dead".

Zombie med ett glatt humör.

Total terror och fasa!

Total -SPOILER ALERT-Jag har här klippt ner filmen till fyra minuter för er njutnings skull. För att vara Vinks verk troget har jag inte gjort det speciellt snyggt.*

*Eller så var det för att jag inte orkade...


fredag 28 januari 2011

RUN! BITCH RUN! (2009) USA, 86 minuter. Regi: Joseph Guzman.



Amatör-grindhouse i Guzmans regidebut.

Knark är godare ur en skojig bong.

Två katolska skoltjejer (Christina DeRosa & Cheryl Lyone) går omkring och knackar dörr för att sälja biblar och religiösa souvenirer. Tyvärr råkar de då snubbla på Lobos (Peter Tahoe) hus där man begår allt från hor till mord. Eftersom det aldrig är populärt med vittnen släpas tjejerna in i huset och utsätts för allt annat än mild behandling av Lobos underhuggare Clint (Johnny Winscher) och den lesbiska sadisten Marla (Ivet Corvea). Eftersom även drogerna flödar i huset går det snabbt överstyr och man beger sig ut i skogen för att sätta pricken över det brutala i:et. En av tjejerna kommer dock undan - och hon är sur...

Manlig sexualitet.

Efter att ha sett "Nude Nuns With Big Guns" http://uddafilm.blogspot.com/2010/12/nude-nuns-with-big-guns-2010-usa-88.html var jag förstås nyfiken på att se även detta verk av Guzman. Man kan snabbt konstatera att det hänt väldigt mycket mellan dessa två filmer då denna regidebut är riktigt tafflig och amatörmässig. Skådespeleriet är uselt på sina ställen och vi bjuds på en hel del amatörgoofar som exempelvis klassikern med liket som andas. Vidare har filmen en väldigt dålig rytm som accentueras av den hemkokta musiken vars ledmotiv jag känner igen från ovan nämnda rulle där det användes mer smakfullt.

Två glada tjejer som vill tjäna pengar åt Jesus.

Redan i den här debuten märker vi att Guzman vill sparka liv i det gamla exploitation-liket då filmen är späckad med sleazigt våld och sex. Kärleken till de gamla trash-rullarna finns där men hantverket utvecklas tydligen inte förrän i hans andra film. P g a den låga budgeten får man i vissa fall klippa runt våldsamheterna eftersom det blir för dyrt/krångligt med effektfull gore. Som tur är för Guzman har han hittat ett helt gäng brudar som i alla fall är villiga att slänga paltorna billigt. Trots att man haft svårt med goren har Guzman ändå lyckats få till en mycket effektfull slutscen som är en värdig krona på vilket rape and revenge-verk som helst.

BETYG: 3/7 Trots mycket våld och sex i denna grindhouse-hyllning når inte Guzman riktigt fram då hantverket inte finns där...än.

Hjälp! Det är ju Michael Myers! Öh..jag mear Daeg Faerch.

De läser alltid intressanta tidsskrifter i Guzmans filmer.

Budgetonani kan vara minst lika skönt.

Lesbisk sadism!

Passionerad kärlek?

Y'all know it folks.

Nekrofili är det inget fel på - så länge båda är med på det.

Lugn bara, det är en del våld också.

Det goda vita. Nu blir Fredrik & Filip alldeles till sig!

Slap that ass Lobo! "I pledge allegiance to this ass..."

Kolla, det ser ju slap-vänligt ut. Yeeehaaa!

Kolla in hornen. Insinuerar man att Lobo är djävulen själv..hmm...

Lingonvecka gone horribly wrong.

Seriös trailer...


onsdag 26 januari 2011

KILINK VS. THE FLYING MAN (1967) Turkiet, 48 minuter. Regi: Yilmaz Atadeniz.



"Spännande" fortsättning på "Kilink Istanbul'da".

Ett ögonblick här... Det är ju en resumé men det här klippet var inte med i förra filmen.

 Den spontana turkkavalkaden här på Udda Film avslutas med denna rulle som tar vid efter förra filmens cliffhanger.

Kilink är som sagt en mycket sträng boss.

Kilink är på väg att få sitt efterlängtade supervapen färdigställt i sitt högkvarter ute på Djävulsön, men Orhan som var Kilinks fånge på fastlandet har lyckats fly och tar snabbt upp jakten för att möta Kilink i en batalj och då i sin superhjälteskepnad: The Flying Man (yes, han har bytt från förra filmens "Superhero"). Orhan lyckas få tag i en fiskare som är villig att ta honom ut till Djävulsön men beskjuts av det nya supervapnet när han når fram. Följden blir att de blir tillfångatagna och eftersom Orhan lovat att smyga med sin superhjälteidentitet har han svårighet att skifta skepnad inburad med alla andra. Ska The Flying Man lyckas stoppa Kilinks megalomaniska planer???

Uppmuntran är fjolligt!

I den här fortsättningen på "Kilink Istanbul'da" börjar det bli riktigt segt. Av de 48 minuter som utgör filmens längd spenderar man dryga 22 på en resumé av ovan nämnda film och då kan ni ju räkna ut hur mycket som är kvar. Det enda som tillförs den "episka" historien är att supervapnet blir klart för användning och det är förstås en smula svårt att föreställa sig ett övertagande av världen med denna klumpiga eldkastare med viss sprängkraft, men låt gå för det. Vidare får vi fler exempel på vilken sexig förförare Kilink är då de flesta damer blir alldeles knäsvaga av hans skelettrikåer. - SPOILER ALERT - Allt detta är ju skoj men avslutningen är total pannkaka. Kilink flyr från ön då The Flying Man börjar rensa upp. Dessutom blåser han superhjälten genom att klä ut en av sina underhuggare som flyr i en båt till sig själv och därmed ostört kan fly i en annan båt. Kilink planerar nu tillsammans med ett brottssyndikat att råna en prinsessa på hennes värdefulla juveler, alltså drar en helt ny story igång sådär i en handvändning. Grejen är bara att förmodligen har originalfilmrullarna gått åt helvete, alternativt var det världens lataste manusförfattare då vi nu får se ett snabbt fotomontage på 1½ minut med kommentator som avslutar filmen. Eeehhhh...okej? Om man nu är på ett glatt humör kanske man uppskattar den här ultrapajigheten men jag var rätt uttråkad vid det här laget och hade till på köpet retat upp mig en skvätt på att man slängt in en comic relief-karaktär i den här uppföljaren. Nu såg man inte så mycket av honom men det räckte ändå. En dödssynd i mina ögon! Så detta var ingen höjdare.

BETYG: 2/7 Nästan halva filmen är en resumé av "Kilink Istanbul'da" och dessutom plågas man av comic relief. Behållningen är Kilinks ökade sexighet samt andra små pajigheter.

Kilink är mycket nöjd med sitt nya supervapen.

Varför? Jo, han kan spränga små båtar med det.

Varför dödade inte Kilink den här fjanten för? Satans jävla comic relief!!! Se så "rolig" han är.

Bruden med sköna kurvor spinner som en katt vid Kilinks heta beröring.

Kilinks version av uppmuntrande ord.

Say what Kilink!?

Tjejfesten fortsätter i Kilinks lya.

Lite halvtaskig kvalité var det ja.

Heliga Hemlock! Kilink beskjuter The Flying Man med supervapnet.

Pedagogiskt fotomontage...

Här har jag återigen frälst världen med det göttigaste från filmen. Fram med spypåsen då det bjuds på en skvätt comic relief... Och jo, det blir mer Kilink-skratt!


tisdag 25 januari 2011

KILINK ISTANBUL'DA (1967) Turkiet, 71 minuter. Regi: Yilmaz Atadeniz.



Darra! Kilink siktar på världsherravälde!!!

Mumiens hämnd?

Superskurken Kilink väcks upp från de döda för att ta sin hämnd och ta över jorden. Han skrider snabbt till verket med hämnden och dödar Dr. Houloussi som blåste honom på formeln till supervapnet han skulle ta över världen med. Med doktorn död kommer han åt den åtråvärda formeln men blir senare varse att det saknas detaljer i denna, detaljer som professor Jemil sitter på. Alltså försöker Kilink istället få tag på professorn men samtidigt dyker ett nytt hot upp i form av en maskerad hjälte med superkrafter. Denne är ingen mindre än Dr. Houloussis son Orhan som vid ett besök vid faderns grav mottar dessa krafter av ett gudomligt väsen. En våldsam katt- och råttalek börjar där Kilink inte skyr några medel för att nå sitt slutgiltiga mål.

Nej då, det är ju allas vår favoritskurk: Kilink!

Detta är en milstolpe i turkisk äventyrs- och actionfilm som är ett saligt hopkok av stulna ingredienser. Till att börja med är huvudkaraktären i princip samma karaktär som italienska Killing eller franska Satanik. Vidare är hans nemesis - Superhero - en riktig karaktärcocktail i sig då han begåvas med gudakrafter från: Herkules, Zeus, Neptunus, Artemis och Mars. Så fort han yttrar namnet "Shazam" (åtminstone tidigare än amerikanska superhjälten med samma namn) förvandlas han till denne hjälte och finner sig plötsligt iklädd: en kasserad Batman-mask, sunkig stålmannenpyjamas och ett par sköna randiga maxitrosor. Man har även kryddat filmen med stulen James Bond-musik.

Just precis.

Kvalitén på filmoriginalet måste vara horribel då man utan överdrift kan jämföra den med en ovårdad stumfilm från 1920-talet. Svartvit och superrepig med mängder av glitchar där det uppenbarligen saknas en bit på filmremsan. Hade de vetat bättre hade de kunnat utnyttja detta och påstått att det var den önskvärda estetiken och därmed blivit trendsättare. Det är faktiskt rätt coolt att se dessa 60-talsbilder med dessa ofrivilliga 20-talsglasögon. Repor och smuts är fränt! I god turkisk anda är översättningen på usel engelska vilket adderar till de befintliga luckorna i handlingen.

Kilink är inte den mest tålmodige bossen.

Även om Kilink är en ganska söt och rolig antihjälte och hela filmen stinker av härsken kalkon blir det aldrig riktigt asroligt. Det blir t o m ganska tråkigt på sina ställen då de där topparna saknas. Det blir bara en gullig äventyrsfilm fast med en coolare huvudperson än man är van vid från de flesta västmatinéer. Jag hade nog lite för höga förväntningar på denna rulle. Dessutom slutar filmen med en cliffhanger (!) som vore den ett avsnitt i en TV-serie. Fortsättningen får man följa i "Kilink vs. Flying Man" som jag kommer recensera härnäst.

BETYG: 3/7 Småroligt blir det på sina ställen i skön kalkonanda och Kilink är söt och grym men filmen lyfter aldrig riktigt.

En keltisk indiandruid med grekiskt skägg kommer med grekromerska superkrafter till Orhan...

...och förvandlar honom från detta...

...till detta!

Varför tafsar Irhan Atasoy på sin motspelerskas bröst? Det passar föga situationen i storyn.

Apropå tafsa på bröst, ett vanligt sätt för en kvinna att spegla sig.

Men hu! En fluktare där i bildkanten.

Nej, det är ingen flashback. Det är bara Superhero som är ute på en flygtur.

Kilink fortsätter med sina hårda ledarmetodik.

Ibland kan lite tortyr, eller jag menar stresspositioner, vara befogat för att extrahera information. Det lärde vi oss av Jack Bauer på TV. Tack Jack, nu slipper vi förfasa oss över den omilda behandlingen maktens fiender får.

Skönt att se när folk trivs på sina jobb. T o m med en så hård boss som Kilink.

Kilink har hyrt in lite folk från Klanen tydligen.

Kilink är då för skön. Notera hur han har hyrt in några modeller som bara står och poserar i bikinis i hans gömställe. Detta är allt vi får se av dem. Även om nu kvinnor är vackrare än möbler kan man ju börja undra om Kilinks totalobjektivifiering inte är en smula misogyn...

Här kommer lite highlights jag plockat ur filmen. NJUT särskilt av Kilinks underbara skurkskratt!