What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 21 december 2010

TALI IHANTALA 1944 (2007) Finland, 110 minuter. Regi: Åke Lindman & Sakari Kirjavainen.



Finlands sak är vår!

Det ser lite surt ut för di finske pöjka i början.

Tvära kast här på Udda Film då vi går från antikrigsdokumentär (Hearts and Minds) till ren krigsromantik. Märkligt nog gillar jag sådana här krigsfilmer trots min tydliga antikrigsställning. "The duality of man" som Matthew Modines karaktär Joker sa i "Full Metal Jacket" som förklaring till texten "Born to kill" på hjälmen i kontrast till fredsmärket på jackan. För mig känns skillnaden tydlig mellan verklighet och film, även om nu denna film baseras på verkliga händelser som så ofta i krigsfilmer.

En T34:a kommer lastad med glada ryssar.

Filmen tilldrar sig alltså vid Karelska näset i Finland under sommaren 1944 då finnarna med tysk hjälp lyckades stoppa den sovjetiska offensiven i det finska fortsättningskriget. Vi hoppar runt på mikronivå mellan olika stridande förband som gör sitt bästa för att stoppa den framryckande ryssen. Vi möter allt från tankbesättningar och frivilliga svenskar till tyska piloter och självaste marsalk Mannerheim. Efter en serie strategiska reträtter lyckas finnarna slutligen sätt stopp för sovjetframryckningen vid Ihantala.

Huga! Den sovjetiska invasionen sprider sig som en bolsjevikinflammation.

Det här är en väldigt rörig film då vi först och främst aldrig får lära känna någon karaktär och därmed inte har någon att bry oss om. Rörigheten i stridsscenerna beror främst på att ungefär hälften av de finska soldaterna bär italienska hjälmar, som är väldigt snarlika de ryska hjälmarna, till skillnad från sina vapenbröder som bär de klassiska tyska hjämarna. Vidare är det här en ganska oblodig historia vilket för tankarna till klassiska gamla krigsfilmer där heroism var mer betydelsefullt än realism. Även om vi här inte direkt serveras några "hjältedåd" känner man ändå naturligtvis för det lilla Finland som invaderas av stora stygga Ryssen. Det handlade ju här inte om att hjälpa det tyska nazistiska maskineriet utan att försvara sitt fosterland mot upprepade invasioner. Den verkliga historien är givetvis mer komplex än så men just i den här filmen presenteras vi denna nationalistiska tolkning. Den här rullen skulle verkligen passa som rekryteringsverktyg för unga äventyrslystna män, särskilt som det känns så påtagligt nära hemma. Vi känner igen skogarna med sina granar och tallar som skulle kunna var som helst i Sverige och att det dessutom dyker upp frivilliga svenskar i filmen gör ju oss svenskar ännu mer delaktiga. Synd bara att vissa svenskar i filmen inte förstod instruktionerna till användandet av pansarvärnsvapnen och därmed blåste hål i sig själva... Synd även för Försvarsmakten att vi inte har värnplikt längre då man kunde ha rullat den här filmen under mönstringen. Jag minns med ett leende hur vi på mönstringen matades med krigsfilmer och hur naivt dumma i huvudet jag tyckte männen bakom detta var. Det visade sig att det var jag som var naiv då det otroligt nog hade en viss effekt då testosteronstinna unga män blev alldeles "gung ho" av dessa. Ha ha, vilka mojjen. Märkligt att en så krigsintresserad liten pojke (till den grad att en uppenbart förståndshandikappad lärare, tillika min klassföreståndare, kallade mig "Lille Hitler") som jag skulle växa upp till att bli en frisedelsökande krigsmotståndare. Detta hindrar mig som sagt inte från att låta pojkentusiasmen över andra världskriget komma fram vid sådana här konstruerade tillfällen.

Sieg heilinen! Finska nazister på frammarsch? Äsch, kissa inte på er av upphetsning. Finnarna var faktiskt före nazisterna med svastikan som symbol.

Alltså räcker det med lite pang pang i rätt tidskostym med fina autentiska rekvisita för att jag ska tycka det är en okej film. Avsaknaden av människoöden och en tydlig struktur gjorde inte så mycket i det här fallet. Filmen bjöd på en realtivt autentisk känsla, den putsade våldsamheten till trots.

BETYG: 4/7 Varning! Endast för krigsfilmsentusiaster, då just stridsscenerna är filmens behållning och INTE dramaturgin.

Korkad svensk* håller sin panzerfaust mot bröstet och fyrar av. Bad move...

Ja, det är faktiskt två män på bilden!!! Men eftersom de är så otroligt välkamoflerade smälter de in perfekt i omgivningen.

Halva Finland sprängs i bitar. Skål!

Världens coolaste flygmaskin: Junkers JU87 - Stuka. Så söt, men ack så dödlig.

Satana hyvää paska trailer-nen!

*Givetvis tar man tillfället i akt att skoja till med svenskjävlarna. Synd att routsi-pojkarna bara fick instruktioner på finska...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar