What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

tisdag 12 oktober 2010

HATEMONGERS (2000) USA, 103 minuter. Regi: Steve Drain.



 Titeln säger allt.

Phelps är down wit da brovas!

 Pastor Fred Phelps har gjort sig ett namn på att aggressivt predika mot homosexualitet. Pastorn och hans anhang (mest bestående av hans släkt) brukar dyka upp i lustiga TV-program som de där "dårarna" med färgglada antigayskyltar. De sprider sitt hat där de är som mest provokativa, exempelvis vid begravningar. Tydligen tröttnade Phelps på den onyanserade mediabilden av sig själv och beslöt sig för att visa sin version av "sanningen". Han satte sig alltså ned med Steve Drain för att skriva manuset till sin synvinkel av verkligheten.

Hu! Vad är det för ogudaktiga bögerier som försigått i denna lömska del av parken?

 Jag visste inte att Phelps själv var inblandad i skapandet av den här filmen när jag såg den, men reagerade faktiskt på hur okritisk den var till hatbudskapet. Min reaktion var faktiskt positiv då man slapp alla förmanande pekpinnar och allt urskuldande. Jag menar, budskapet talar ju för sig självt. Även om Phelps själv säljer filmen på sin webbsida är den ändå ett klart argument för hur perverterad pastorn är i sitt sinne. Det är just därför det är så bra att låta dårarna komma till tals och inte försöka ignorera dem. Vi kanske hade haft ett gynsammare valresultat här i landet om så hade varit fallet...

Vad svinig Gud är...

 Filmen i sig då? Inget vidare faktiskt. Visst är det lite skoj med en hatisk galenpanna men inte i 103 minuter, för det händer inte speciellt mycket under den tiden. Mest bara samma sak om och om igen. Den är dessutom lite taffligt filmad med osmidiga kamerarörelser och dålig exponering på sina ställen. Det är lite ironiskt att man först får bekanta sig med Phelps som förkämpen för de svartas rättigheter i Södern och vartefter böghataren nummer ett. Hur kunde det gå så illa, att kämpa frenetiskt för en god sak och sedan lika envist för något ont? Faktum är att det inte känns speciellt konstigt i mina ögon, då det förmodligen aldrig handlat eller handlar om sakfrågorna Phelps öser sitt hat och sin energi mot, utan bara handlar om Phelps själv. Han är en djupt hatisk och bitter man som behöver en kanal för sin aggression, en kamp - gärna en icke vinnbar sådan, för att över huvud taget fungera.

BETYG: 3/7 Stundtals skojig i sitt dårskap men inte allt för välgjord och en smula långtråkig.

Den gode pastorn är lite lik sin kollega från "Poltergeist". Kan man verkligen tro att den här snälle gamle mannen likställer bögar med pederaster?

Den klart mest humoristiske motdemonstranten.

Min favvobild på prällen. Inte helt olik en tidig promobild av en arg liten österrikare...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar