What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 21 april 2010

LA VENGANZA DE LOS PUNKS (1991) Mexiko, 88 minuter. Regi: Damián Acosta Esparza.



Caramba! Mexikanerna vet hur en slipsten skall dras.

Ahh frihet! Orgier med whisky, brudar och aluminiumfolie!

Vår lilla filmodyssé har nu landat i Mexiko för att undersöka exploitation-utbudet och med ett sådant här bidrag kan man undra varför jänkarna vill ha en berlinmur länderna emellan då mexikanerna uppenbarligen bär på en enorm talang! Eller ja, en sådan där omedveten talang...

"Ja må hon leva!" i några minuter till...MUUUAAAHH HAAA HAA HAAAA!

Ett kriminellt motorcykelgäng bryter sig ur finkan och efter att ha firat sin nyfunna frihet med en orgie beger de sig hem till polisen som burade in dem där passande nog hela familjen är samlad för att fira dotterns födelsedag. De hjärtlösa busarna våldtar alla kvinnor, misshandlar alla män och dödar till slut hela högen - alla utom polismannen som de vill ska få leva med smärtan. Utom sig av sorg och hat, och därmed även avstängd från sin tjänst, beslutar sig polismannen för att hämnas på hela motorcykelgänget. En vigilante är född!

För här kommer the "Paaaahhhrtee Poo-oah-apers" som Arnold skulle ha sagt.

Den här filmen, som är som en blandning av "Death Wish", "The Warriors" och "Class of 1984", är riktigt skojig. Intrigen är stenkorkad och skulle kunna ha skrivits av en 12-åring med en final värdig en 9-årig manusförfattare. Motorcykelgänget, som är utstyrda i någon slags Troma-punkklädsel med en boss som ser ut att ha rymt från The Jacksons, gör inget annat än har orgier, begår brott med ett hångarv eller åker på sina tuffa japanska bågar medan de tjoar för full hals. Ett glatt gäng är de i alla fall. Vår polishjälte är inte sämre han. Efter (eller under tiden) att ha dödat eller torterat sina motståndare kan konstapeln inte låta bli att fnittra okontrollerat. Allt detta till ständigt närvarande hårdrockarriff från mexikos gåva till rockvärlden: Three Souls In My Mind. Underbart! Under andra halvan av filmen kan det under vissa partier bli en smula tråkigt då dumheterna stagnerar en smula men på det hela taget är det här riktigt rolig underhållning av det dummare slaget med mycket våld, stenkorkat manus och del exponering av den mänskliga anatomin.

BETYG: 5/7 Neandertalsunderhållning för oss som gillar korkat våld serverat i cheese-förpackning.

Ofredandet i full gång. Men var är Jeff Goldblume?

En snutfarbror tar på sig skulden och levererar filmens stora samhällskommentar med glödande pathos.

Väl tillbaka i bovlägret håller storbossen Tarzan (!!!) ett inspirerande tal.

Ja det är sant, han heter Tarzan och inte Tito Jackson (eller Frez).

Los Punks har sina egna motsvarigheter till hip hopens fyra element.

Yep, låt nästa orgie börja!

Nån annan som får sköna Humongous-vibbar?

Här har Tarzan tagit på sig en dumstrut för att hylla sin herre.

Lammet måste som vanligt få plikta!

Ronnie James Dio var med och designade deras kyrka.

Näe, vad tänker du göra med den där pålen?

Fräscho har tydligen influerats starkt av gamla Chaplin-filmer.

Jamen kolla in hans ögonbryn då! Passa på och njut av Tarzans sköna bringa också.

Bad Lieutenant!!!

Nix, ingen bukkake-orgie här inte.

Eld blir man galet glad av.

Man brukar tala om att gravida kvinnor och nykära strålar. Vad tycker ni vår snutvän gör då?

Tarzan har prövat en ny skön outfit.

Sök in på PÅLIS-akademien och bli så HÄR glad!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar