What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 7 januari 2010

STEVEN SEAGAL - LAWMAN (2009) USA, 8x22 minuter. Producent: Steven Seagal.




Yes folks, nytt år och nya tag. TV-mediet smyger sig in på denna kultursida.


Möt Steven Seagal: Brottsbekämpare. He's a baaad mutha with a badge!

Jodå, även fortsättningsvis kommer film vara huvudfokus på denna sajt men i ett sådant här fall måste jag bara göra en TV-avstickare. Steget är ju inte speciellt långt när det är Steven Seagal vi snackar om. Det senaste decenniet har han mest pumpat ut direkt-till-DVD (eller kanske rent av soptunnan?) -filmer, superbilligt producerade i forna östblocket. Steven är dock alltid öppen för nya avenyer till pengatjänande och framför allt till möjligheter att exponera sin ljuvliga person. Vad är då bättre än att ge sig i kast med reality-TV?


Aikido-mästaren Steven visar vägen till harmoni: kast med liten asiat.

Vilken sabla tur att renässansmannen Steven, förutom att vara aikido-mästare och super-action-hjälte, är vikarierande snut! Tydligen har vår mångfacetterade vän potatisgrisat i Louisianna i 20 år. Ja, när han inte spottat ut högklassiga filmer förstås. Ka-ching! Här finns det dollar att tjäna. Så Steven tar med sig ett kamera-team i tjänsten så alla ska få njuta av hans brottsbekämpning.


Vapenexperten Steven har rensat bort ytterligare en livsfarlig patron från gatorna.

Steven är högt respekterad av sina inte allt för duktiga kollegor. För vad vore dessa halvrunda herrar utan Steven? Det är vår hjälte, som med nästan övernaturligt sinne, upptäcker detaljer kollegorna missar. Det är Steven som lär dem försvara sig själva. Det är - ja just det - Steven som lär dem skjuta ordentligt. The list goes on.


Oj oj oj! Vad händer? Stevens hypersensoriska sinnen går på högvarv...

Men det är inte bara Stevens kamp mot buset på Jeffersons tuffa gator vi får ta del av. Nä, bättre upp. Vi får även en inblick i andra aktiviteter Steven gillar att pyssla med. Kom ihåg att det är en tusenkonstnär vi snackar om här! Vi får möta Steven Seagal: blues-mannen, healaren, välgöraren und so weiter.


...och märkliga ljusfenomen uppstår när han upptäcker misstänkta saker alla andra förbiser.
 
Detta är en lysande serie! Naturligtvis är det Seagal som gör den till det och det råder inget tvivel om vem som kontrollerar det slutredigerade resultatet. Seagal älskar sig själv till den grad att han skulle kunna örfila upp sin egen spegelbild bara för att den potentiellt skulle kunna stjäla lite av hans glans och det är också därför vi älskar honom. Plockar man bort Steven ur serien har man bara någon B-variant av "Cops" kvar, vilket givetvis är helt ointressant att titta på. Jag känner mig här nödgad att rada upp anledningar att njuta av "Steven Seagal - Lawman":

*Steven Seagal som sheriff - nuff said! (nej, inte alls "nuff said" då listan fortsätter)

*Han är en av världens ABSOLUT främsta aikido-mästare.

*Han är mästerskytt.

*Han är sexig som få.

*Han har den rätta lingon (och då snackar vi inte den man har till potatismoset).

*Han besöker barnsjukhus så ofta han kan.

*Han lindrar din smärta med akupunktur.

*Han tränar attackhundar!

*Han talar TYSKA till hundarna!!!

*Han målar hus åt Katrina-offer.

*Han är en blues-man av rang.

*Han har spindelkänsla!!!

*Han är vapenexpert.

*Han talar lugnande spanska.

*Han helar dig med örter.

*Han använder humorn som vapen i kampen mot brott.

*Han är en kollega man kan lita på i alla väder.

*Han haffar dig...och skriver sen autografer.
 

Steven visar hur man bär upp en bandana, samtidigt som han passar på att skjuta...

BETYG: 6/7 Ja det är lysande, men trots humorn i hela konceptet kände jag inte den klassiska abstinensen mellan avsnitten och avhåller mig därmed från toppoängen. Jag hoppas dock serien snart dyker upp i svensk TV så alla får njuta ordentligt. Vilken trash-kanal ska vinna slaget om denna godbit?


...toppen av en tändsticka. "Ödmjukt" uttrycker han sin besvikelse över att han misslyckades tända tändstickan.


Det handlar om att slappna av när man ska prickskjuta. Steven smeker här sin kollega på rätt ställe för att lämplig avslappning skall ske.


En mästare i harmoni med lärjunge.


Stevens mördarschäfrar kan endast stillas med dominanta tyska kommandon.


Steven förklarar att solglasögon är ett måste på barnsjukhuset då man måste visa sig stark för barnen och därmed dölja sorgen som genast avslöjas av de tårfyllda ögonen. Ni tror jag är ironisk nu, eller hur?


Denna bild får mig att tänka på Kennys* hjärtskärande låt "Don't forget the children".


Steven mötte Djävulen i en vägkorsning och har sedan dess varit en rackare på blues.


Som ni ser är publiken i extas.


Självförklarande bild.


Kolla hur vördnaden formligen lyser ur denne mans ögon och visst är det förståeligt?


Steven missar aldrig ett tillfälle att hjälpa de förfördelade...eller att synas på bild i de rätta sammanhangen *host host*


De nyhaffade homeboysen sprider lovorden...


...och vår hjälte blir glad.


Alla älskar Steven. Ja, du med!


Helaren Steven utövar uråldrig kinesisk läkekonst på kollegan. Nej dummer, opium skjuter man ju inte i sig!


Steven med den "swagger" som anstår en TV-stjärna.


Jimmy Kimmel älskar Steven och vår hjälte lovade skänka nästa hästsvans han klipper av till honom.

*Den elake Kenny Hotz från TV-serien "Kenny vs Spenny"

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar