NAKED CANNIBAL CAMPERS (2020) USA, 61 minuter. Regi: Sean Donohue.

Tid att leva, tid att äta

Mycket gore blir det.

Tre grabbar (Beux Leto, Tony D'Arrigo & Matt Froonjian) ger sig ut till en stugcamping för att fiska och dricka öl. När de anländer till platsen varnas de av en skogsvaktare (Cayt Feinics) att inte campa på östsidan av sjön. Detta ger de förstås blanka fasen i och inte heller när de stöter på en mystisk snubbe med ögonlapp som varnar dem å det skarpaste bryr de sig ett skvatt. De verkar ha gjort rätt val då de blir inbjudna på middag av ett gäng brudar i en stuga i närheten. Eller..?

Sith Jade hittade nåt segt i sin ravioli.

Sällan har en titel varit så sanningsenlig som denna. Det dröjer knappt tre minuter in i filmen förrän det bokstavlig är vad vi får se i rutan. Det är inte vilka kannibaler som helst heller. En superhet trio bestående av Sushii Xhyvette Holder (Som vi haft nöjet att se i Swamp Woman (2023)), Sith Jade och Veronica Raine. Det är gott om gore då tjejerna mumsar och kladdar för glatta livet.

De är religiösa.

Vi börjar bli riktiga fans av Donohues alster. Korkad sleaze och oftast med en hel del grannlåt. "Death-Scort Service"-trilogin kanske inte var superkul och ukltravåldet kan bli ganska tradigt men ovan nämnda "Swamp Woman" var ju rätt charmig. Vi gillar att Donohue alltid finner anledningar att peta in duschscener. I den här rullen serveras en riktig praktgruppdusch dessutom!

Är det regin som är så usel eller...

Musiken av Toshiyuki Hiraoka och Tanner Hand verkar ha sneglat lite på både Goblins zombie-soundtrack och Riz Ortolanis kannibaldito. Nu vet vi inte vem som gjort vad och även den ständigt närvarande gratiskompositören Kevin Macleod är krediterad. Något som däremot är störigt är att man har plågsamt hög volym på de musikaliska chockeffekterna. Det är även några märkliga högljudda ljudeffekter i inledningen som låter som chipstuggan i Pringles-reklamen man kunde varit utan.

BETYG: 5(-)/7 Jodå. Den här tramsiga sleaze-festen kryper med knapp marginal in på vår hederssida (Som vi definitivt borde uppdatera oftare!)

...är det Matt Froonjian som är en sån mästerlig skådis? Vi menar, hur kan nån agera så nonchalant vid åsynen av Sushiis fantastiska röv???

Kuslig gryta.

SFX på toppnivå!

Sushii är en mästare på att distrahera män.

Glasburken må vara liten men visst är det smaskig moonshine.

P.O.V. när du blir äten av ett par pangbrudar. Aww yeeh.

Sen kladdas det.

2girls1leg

Fotografen Christopher Leto blir så till sig (Duh!) att han får problem med skärpan. Nästa gång rekommenderar vi lite mer ljus och en stängdare bländare för mer skärpedjup. 🙂

Episk vy. Undra vem det är... 😜 Faktum är att rullen inte uppvisar en enda ful bakdel. Fantastisk casting!

Migrän illustrerad.

Söta Cayt Feinics har tydligen precis tjackat nya tuttar här. Lyckligtvis ser de ändå schysta ut för att vara opererade. Fast de färska ärren får hennes bröstvårtor att se ut som Alice Coopers tidiga sminkning.* 😄 (Nä, ni får själva kolla på filmen för att se det.)

Uppkast!

Dags för dusch igen. Sushii verkar instämma i att Cayts nya juver är välgjorda.

Jason Henne spelar över en smula med skjutandet.

Rena rama snuff-trovärdigheten!!!

Trailer

Vi ser fram emot detta men det verkar dra ut på tiden...

*Ja, det är givetvis den här sminkningen vi talar om.

THE BURNING CROSS (1947) USA, 64 minuter. Regi: Walter Colmes.

The KKK took my brain away!

Manlig kärlek på 40-talet. Hans son har just överlevt andra världskriget. Det skakar vi hand på!

Johnny (Henry H. Daniels Jr.) kommer hem till sin lilla håla efter sex års frånvaro i armén. Mycket har hänt och han känner inte riktigt igen sig längre. Det är svårt för krigsveteranen att få ett ordentligt jobb och som salt i såren har hans gamle italienske vän Tony (Giovanni Fostini) gängat sig med Doris (Virginia Patton) som Johnny aldrig riktigt kom för sig att stöta på. Men ett hemligt sällskap tar Johnny under sina vingar och när han anar att han inte kan eller vill stå upp för deras ideal är det redan försent.

Apropå kärlek. Där hånglar Johnnys bäste vän med bruden Johnny själv trånar efter.

Udda Film tar sig 77 år tillbaka i tiden men det sorgliga temat är lika aktuellt idag. Förbisedda personer som i sin bitterhet lockas in i hatiska sällskap för att hitta samhörighet någonstans. Idag har väl den "stackars" klanen inte lika hög coolhetsfaktor som back in da day, och då menar vi t o m en tid innan denna film gjordes. Idag finns det dock så många fler alternativ att elda upp sitt hat med. Allt från utvecklingsstörda våldislamistiska sällskap till nazistiska OS-guldmedaljörer i muppighet. Om inte det räcker kan man ju blint låta sig styras av sin skurkregims nycker.

Han söker tröst i biran.

Beträffande den här våfflan måste vi säga att den är väldigt djärv för sin tid. Det var väl den lyxen man kunde unna sig när man var en lågbudgetproduktion. Det syns verkligen att det inte pumpats in för mycket deg i filmen men det gör inte speciellt mycket. Eftersom det är 40-tal blir det lite melodramatiskt och fånigt på sina ställen och damen som spelar barfyllot som dansar för en drink är kanske ingen Robert Gustavsson när det gäller fyllegestaltning.

Då dyker stadens fyllkärring upp!

Det är ändå ett intressant tidsdokument, även om budskapet förstås är väldigt på näsan. Och trots att man är djärva nog att vara så flagrant anti-KKK blir det väldigt sliskigt med hur man kryper upp i röven på den alltid så "rättrådiga" amerikanska demokratin. Yeah right...

BETYG: 3(-)/7 Sevärd för sitt historiska värde men i ärlighetens namn ingen superhöjdare.

Elakingarna eldar på fyllot.

Alla vill skratta åt hennes fylledans.

Kom igen, vi har väl alla horat för en öl?

Och där kommer belöningen!

Se den lyckan när hon får greppa sin öl!

Charmtrollen bjuckar in Johnny till sitt bord. De kanske är rätt hyvens ändå?

Johnny uttrycker fjollig indignation mot forne vännen.

Ahh! Nästan som ur en gammal Bava-film (Fast långt före den gamle skräckmästaren kom igång).

Rekryteringen går bra för Kuk Lux Klan.

De är faktiskt riktigt söta. Kolla han längst upp till höger. Påminner lite om Babar. Synd bara att de har en ganska tveksam livsfilosofi.

Ja, UveSA har verkligen gått åt helvete när t o m de stora rubrikerna är på italienska! Den där är rätt begriplig dock...

Tjära och fjädrar! En klassiker i gammal Lucky Luke-stil. 🤠

Den arme svarte mannen har inte lärt sig att ACAB!

Bråkar du med klanen får du dig en rejäl sinkadus! (Sen hänger de dig...)

Johnnys samvete är klart dömande.

Hela rullen. Tydligen i en längre version än den vi just såg.

BONUS: Klanen omnämns ofta som "Nightriders" i filmen varpå vi hela tiden associerade till ledmotivet i den gamla Hasselhoff-serien "Knight Rider". 🙂

Don't fuckin' hassle!

BORN DEAD - DIE BLUTIGE PARTY DES DR. MENGELE (2019) tyskland, 22 minuter. Regi: Simon Spachmann & Olaf Zanetti.

Zombies für ze Reich

Bra plats att festa på.

Ett gäng ungdomar är sugna på att partaja så de beger sig till ett gammalt ödehus för att dansa och droga ner sig. När de väl kommer dit verkar det som om någon hållit djävulsdyrkarriter där. Det hindrar inte det glada gänget från att festa, för det spelar väl ingen roll att någon velat åkalla Satan på denna plats?

Har man bara tillräckligt med kola så.

Tysk amatörsplatter kommer i alla dess former och här har vi ett hyfsat ambitiöst projekt fullspäckat med gore. Som titeln antyder ska filmen även ligga lite åt det komiska hållet. Hur ska det gå? Inte nog med att vi föraktar de flesta försök till komedi underbegåvade filmskapare ger sig på, tyskar måste dessutom brottas med den gamla stämpeln som totalt humorbefriade. I allt vår förakt här på Udda Film är vi ändå inte helt förslavade av gamla fördomar (Förutom våra egna underbyggda föreställningar förstås) utan vi kan gott ge någon en chans om vi råkar känna för det.

Zombie erwachen!

Ja, det här är väl ingen skrattfest precis men vi måste ge herrarna Spachmann (som vi bekantats med genom Backwood Carnage (2021)) och Zanetti en eloge för det originellaste sättet att illustrera en kokainsnortning. Vi uppskattar även zombierna i den här rullen. Det märks tydligt att man går i Fulcis skola vad gäller dessa och som ni alla vet är dessa klassiska italienska zombier de bästa som finns!

Frullen är serverad. (Ja, det kanske är precis vad ni tror att det är...)

Skådespeleriet går från dugligt i Marco Klammers tolkning av Dr Mengele till erbarmligt dåligt i Julia Fritsch gestaltning av Mila. Den senare bjuder på ett sällan skådat robotskådespeleri.

BETYG: 3/7 Fånigt, tramsigt och ganska charmigt.

Herren till höger kör den mest fantastiska tyska robotdansen! Man skulle kunna kalla den "Guppa skottkärran". ⭐

Efter hård dans måste man skita lite (Ja, han är ju tysk trots allt!).

Japp, molnet bakom hans röv är kokain. Gissa resten.

Nyss en havande tjej - nu zombie-snack.

Dr Mengele fortsätter med nya samhällsnyttiga experiment.

Trailer

HÄR kan man kolla in filmen (utan undertext).