What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 22 april 2018

LUCIFER RISING (1972) USA/Storbritannien/Västtyskland, 28 minuter. Regi: Kenneth Anger.



Arabisk vår för Lucifer

Hekla kokar och visar en slags födelse.

För att inleda en ny ockult tidsålder åkallar de egyptiska gudarna Isis (Myriam Gibril) och Osiris (Donald Cammell) den fallne ängeln Lucifer (Leslie Huggins).

En sötare födelse.

Så var det äntligen dags att slänga på den här gamla klassikern som legat och väntat i åratal. Invocation of my Demon Brother (1969) var en fin uppvärmning till Angers stämningsfulla värld men om den var hypnotisk i sitt bombardemang med bilder är den här filmen mer poetisk och vacker. Återigen är det en konstfilm med ockulta förtecken men i sammanhanget lite mer lättsmält. Även mördar-Bobbys (Bobby Beausoleil) soundtrack, vilket han skrev och spelade in på kåken med ett gäng mördarpolare, är mer lättlyssnat än Jaggers kakafoniska drönar-moog i ovan nämnda film. Tillsammans med Angers bilder utgör den en väldigt trevlig resa i mystikens värld.

Livets nyckel.

Anger färdas i Aleister Crowleys fotspår och besöker magiska platser från Egyptens pyramider till kultplatser i Schwartzwald-skogen. När Lucifer dyker upp  i vår värld jagas han av den kärlekskranka Lilith, spelad av en horse-pundig Marianne Faithful som Anger hävdar att han räddade från en självmordsförsök under inspelningen.

Anger slänger sin manliga blick på stiliga unga män.

Eftersom vi är så stämningskåta på Udda Film gillar vi verkligen den här kortfilmen. Det handlar inte inte ett dugg om teknik eller storytelling här utan ren och skär bildpoesi. Som Led Zeppelin-fans vågar vi även dryfta att vi tycker mördar-Bobbys soundtrack är bättre än Jimmy Pages alldeles för korta dito, vilket Anger aldrig använde. Vi har bara lyssnat till Pages musik, ska väl sägas för tydlighetens skull (duh).

BETYG: 5/7 Guld i stämnings-VM för Anger här. Fina ockulta bilder smyckade med passande flummig musik.

Crowleys heliga gryning.

Har David Lynch kollat mycket på Anger månne?

Mer ögongodis för Kenta.

Gore!

Nej, Marianne Faithful är inte på audition för "Dawn of the Dead".

Som alla goda filmskapare ljög sig Anger till tillståndet att få spela in på denna plats.

Kultplats för alla från druider till nazister.

Dags för lite magi.

Det är väl ändå halvt okej va..?

Innan paddor fanns var Jimmy Page tvungen att surfa på sådana här stentabletter. Aleister Crowley är likgiltig.

Grattis Lucifer!

En suicidal Marianne. Så söt i sin dödslängtan.

Don't make Osiris angry. You wouldn't like him when he's angry.

Djävulsdyrkarscen stulen från Fox Studios.

Jimmy Pages oanvända soundtrack.

Bobby Beausoleils använda soundtrack.

Hela filmen.



torsdag 19 april 2018

INVOCATION OF MY DEMON BROTHER (1969) USA, 11 minuter. Regi: Kenneth Anger.



Ockultism och bögism

Smoke that shit.

Experimentellt bildkollage som leder dig i trans.

Katt hittar på dåliga saker.

Kenneth Anger gör comeback på Udda Film med en gammal klassiker. För cirka åtta år sedan körde vi en liten Anger-festival här på Udda Film med hits som bl a Ich Will (2000) och I'll be Watching You (2007) Gör en sökning här på sajten för resten. Märkligt nog har vi aldrig plockat upp hans mer kända ockulta gamla verk. Det börjar vi göra bot på i och med denna film.

Doggie ser inte så SATANS glad ut...

Den här filmen är knappast lättsmält då den bara innehåller ett bombardemang av bilder som dessutom spelas upp i olika hastigheter. Vi får beskåda allt från hippies som röker på ur skojig pipa till Anger som utför någon ritual. Vi får en glimt av Anton LaVey i sin söta djävulsskrud och en albinosnubbe med fladdrande ögon. Bögar som loungar avlöses med bilder på Rolling Stones i Hyde Park. Och apropå de sistnämnda så är det Mick Jagger som står för det malande moog-soundtracket.

"Ängel".

Detta hopkok skapar en rätt fascinerande suggestiv stämning som verkar skräddarsydd för att sätta tittaren i trans. En slags LSD-tripp för den som inte känner för att lägga skojiga frimärken på tungan. Eftersom vi är rätt ignoranta när det gäller Anger och hans mission är det svårt att bedöma allvarsnivån i att leda tittaren in i Satans ohämmade värld och diverse humoristiska inslag gör det inte direkt lättare. Vi väljer därmed att tro att syftet är på riktigt och att han har självdistans nog att leka med budskapet.

Spindeltemat fortsätter.*

Sedan var det säkert allmänt skojigt att provocera så mycket som möjligt och här fanns det mesta med som kunde uppröra en äldre generation. Frågan är vad som kunde tänkas ha varit värst: Satanism eller bögerier? Hu! Snygg touch också att Bobby Beausoleil dyker upp i rollen som Lucifer. Bobby skulle senare hooka upp med Kalle Manson och mörda folk. Så kan det gå.

BETYG: 3/7 Intressant tidsdokument och kul stämningsskapare.

Kenta i egen hög person. Se hur han inspirerat Thor till att kuta omkring med stora lökiga hammare!

Nej, inte Jim Morrison.

Anton i sin söta mantel.

Här är han dubbelexponerad med några läderbögar.

Grillad katt står på menyn.

Undra om Hells Angels** vill bli associerade med kattgrillning?

Aha! En sån där solsymbol.

Stillbilden gör inte alls albinons galet fladdrande ögon rättvisa.

De loungande bögpojkarna har börjat skojbrottas i dubbelexponering.

Kissemiss ser dig och funderar på vad för ont den kan göra dig.

Ku Klarröd Klan ska sammanträda.

Djäfvulens musik!

Djäfvulens tjänare Bobby.

Djäfvulshumor.

Hela filmen med något alternativt soundtrack. Det verkar vara någon slags sport att lägga på ny musik till den här våfflan hela tiden...

**Även om denna förhistoriska väst stavar med apostrof väljer vi att skriva det officiella namnet.



måndag 16 april 2018

ROLLER BLADE (1986) USA, 97 minuter. Regi: Donald G. Jackson.



♪Like a rolling moan♬

I den nya mörka medeltiden är det detta som gäller!

I en postapokalyptisk värld besitter de heliga rullskridskonunnorna en helande kraft de får från en magisk kristall. Den onde Dr. Saticoy (Robby Taylor) vill stjäla kristallen för att använda den i ondskans syften.

Här skulle man kunna börja skämta om vem detta liknar men vi avhåller oss från det.

Ja det räcker väl med att sammanfatta den förvirrade storyn på ovan vis. Den känns ändå sekundär då syftet med filmen snarare verkar vara att paradera ett gäng lökiga karaktärer och avklädda brudar i rutan. Regissören har uppenbarligen inte tagit denna berättelse på något som helst allvar men det finns ändå något märkligt febrigt över att låta detta trams pågå så länge som 97 minuter. I början är det riktigt kul med lättklädda rullskridskonunnor som rör sig i 0-budgetmiljöer, heliga smiley-symboler och wasteland-hårdrockare med eget trum-ledmotiv men det blir ganska tradigt i längden och rent astråkigt mot slutet.

Stackars nunnan...vrider sig...i mardrömmar.

Detta gör filmen rätt svårbedömd. Det finns ju trots allt några äkta LOL-ögonblick som då ska ställas mot känslan av att man bara vill att filmfanskapet ska ta slut. Detta är en typisk YouTube-best of-potpurri-film. Våldet är rätt sparsmakat med några kassa slagsmål och ostigt skurna halsar. Det är däremot rätt generöst med T&A och när scream queen:en Michelle Bauer tillsammans med några porrskådisar tar ett "heligt bad" försäkras även lite full frontal nudity. För den goda smakens skull är även filmen dubbad och en del av karaktärerna talar någon slags hobby-shakespearesk engelska.

BETYG: 2/7 Tyvärr glider betyget ner på en tvåa trots ett par gapskratt. Den blir helt enkelt för långtråkig i längden.

F-f-f-f-freestyle!

Gene Simmons sitter och dräglar över de nya pengar han ska tjäna.

En helig glad gubbe.

Arma tillfångatagna nunnor tvingas topless-brottas (med rullskridskorna på).

Systrarna kommer till undsättning (tillsammans med den heliga hunden!)

Ack, en sån gore.

Men helandet sätter igång!

Hunter är en tuff krigare som utan problem sopar banan med små skate-punkare.

Så hon ber dem bakbinda henne - för hon "skulle kunna spöa dem med händerna bakbundna"...

...det gör hon också, men blir själv helt blåslagen. Helt klart värt det! (???)

Vad är det gör mystisk (helig) pryl?

Aha, en slags helig speldosa.

Doggie diggar.

Nunnorna i en slags boy band-ritual.

Plötsligt susar doggie förbi! LOL.

En helande ceremoni där Mother Speed (i rullstolen) börjar skälva orgiastiskt.

Även doggie börjar skaka hämningslöst.😆

Wasteland-hårdrockaren med eget trum-ledmotiv.

Här kidnappar han ett barn (Ja just det - kid..napping...)

Vad tänker han göra med barnet egentligen?

Pojken: "I want my daddy!" Kidnapparen: "You're new daddy's inside."

Samtidigt inside.

Stackars Michelle Bauer. Alldeles tilltygad efter att tvingats topless-brottas.

Inget ett helande bad inte kan fixa.

Skate-punkare som låter exakt som Beavis & Butthead.

This is the last face you'll ever see!*

Child acting...

Bruden får tydligen moderskänslor till gimp-handpuppet-sidekicken.

Ånej! Han stänker syra på henne!!!

"Måste...få av...mig..."

"...alla kläder...fort!"

En trailer som verkligen får dig tro denna film är totalt awesome!

Men är du fortfarande lika sugen efter att ha smakat på detta gräsliga soundtrack?

Hunter blir helad. Kolla in den fina speldosan också.

Se den heliga hunden äga!

Nunnornas träningsläger avbryts av dåliga nyheter.

Trailer på tyska. För att det är nödvändigt.

Hela rullen!

*Vi älskar denna obskyra referens!